Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenpartier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Stenpartier
Teckning Krook.
svåra att dränera och denna faktor är
mycket viktig när det gäller stenpartiväxterna.
Växterna i ett S. äro det väsentliga, för
vilkas trivsel stenen är ett medel. Det
material som skall användas vid stenpartiets
uppbyggnad bör vara enhetligt och stå i
samklang med det, som förut finnes eller har
använts på platsen. Kuller- eller kalksten böra
aldrig sammanblandas, då deras struktur är
vitt skild. Stenarna böra vara av varierande
dimensioner och helst icke mindre än en
mansbörda. Uppbyggnaden bör ske så att
fack med svagt sluttande jordyta uppstå,
varvid tillses att stenarna, på sätt som ovan
nämnts, komma att ligga fast. Stenpartiets
underbottning kan ske med trä- och
pap-persfritt byggnadsavfall eller annat
lättillgängligt material, men stenarna sättas i
jord, liksom de uppkomna facken till hela
sitt djup fyllas med den för resp, växter
erforderliga jordblandningen.
Intresset och förkärleken för
stenpartiväxter kunna även tillfredsställas i en
stenträdgård. Motivet här är en
anläggning, som harmoniskt anknyter sig till
omgivningen på samma gång den giver
stenpartiväxterna de bästa
förutsättningarna för sin trivsel. Stenträdgården
kommer i allmänhet att bli en kombination
mellan torrmur och låg terrass. Gångar
belagda med stenhällar förmedla
förbindelsen och trapporna utföras i samma eller
samstämmande material. En stenträdgård i
mindre skala låter sig lätt utföra utmed en
mot s.o. eller s. vettande husvägg.
Stenmaterialet bör uppbyggas så att i det
närmaste horisontala fack erhållas. Samma
metod användes för övervinnande av
höjdskillnader när stenträdgården anlägges utan
omedelbar anslutning till en husvägg.
Sten-trädgårdens regelbundna utformning utgör
dess väsentliga avvikelse från stenpartiet.
Den s. k. glacisen består av en jämn
sluttning, i vilken stenarna nedsänkts, så
att endast deras ena sida blir synlig och
denna bör då följa marklutningen.
Stenarna läggas i förband, d. v. s. så att lägre
liggande stenar omväxla med fogarna mellan
ovanför befintliga. Glacisen är en god
ersättare för grässlänter, framför allt i för
solstrålningen starkt utsatta lägen, ty
omsorgsfullt utvalda stenpartiväxter kunna
trivas här, under det att gräs blir brunbränt.
Glacisens lutning bör icke vara brantare än
45°; huvudsakligen därför att växtligheten
eljest går miste om eller ej får tillräcklig
nytta av nederbörden.
Av samma orsak uppbyggas även t o r r
-murar (se d. o.) med någon lutning bakåt.
Denna åstadkommes därigenom att
stenarnas framkant i varje nytt skikt lägges c:a 1
å 2 cm. innanför det, på vilket de vila. Även
de enskilda stenarna böra få en lutning
nedåt inåt och båda åtgärderna avse att låta
växterna kunna tillgodogöra sig
regnvattnet. Av denna orsak böra också de olika
Ku/iers/en t jilea/aar/ier och. Tbrrmurar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
