Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenpartier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenpartier
257
skikten ligga i förband, så att en
vertikalfog alltid mötes av horisontalfogen över en
underliggande sten. Det är förmånligt att
utföra planteringen samtidigt med
uppbyggnad av torrmuren, ty det kan vara
besvärligt nog att stoppa in växternas rötter
i smala springor och torrmurens
fogmaterial består av jord, som i varje fall placeras
mellan stenarna under byggnadsarbetet.
För trappsteg i alla hithörande
anläggningar gäller som regel att de böra
utföras i samma eller samstämmande
material med det som kommit till användning
vid uppbyggnaden av S. (se vidare T r a p
-p o r).
Den föreställningen, att
stenpartiväxterna trivas i även mycket grund jord är ett
misstag. Många av dem äro närbesläktade
med alpflorans representanter, andra höra
direkt dit. Dessa växters underjordiska
system ligger djupare än i de översta
jordlagren. Därför bör jordmånen vara djup
och allt stenmaterial skall befinna sig i
god jord och ej blott vara uppbyggt på ett
mindervärdigt underlag och med ett tunt
jordlager mellan stenarna. Grästorvjord är
den bästa som huvudmaterial, men även
lerjord kan användas om den blandas med
lövjord och väl brunnen kompost. I övrigt kan
för de växter, som så fordra, kalkgrus eller
släckt kalk tillsättas, och det möter inga
större svårigheter att tillgodose varje art
med den jordblandning, som giver de bästa
förutsättningarna för en god utveckling,
framför allt om varje ”fack” i stenpartiet
endast upptar en sort.
Då en hel del av stenpartiväxterna under
blomningstiden äro helt översållade med ett
färgstarkt flor bör vid planteringen nödig
hänsyn härtill tagas, så att färgerna ej
komma att svära mot varandra. Detta kan
också undvikas på så sätt, att arter, som
blomma på olika tid, placeras intill
varandra, vilket även har den fördelen att
blomsterfloret blir jämnare fördelat över hela
anläggningen. Den bästa verkan uppnås när
varje sort får disponera minst 0,5 till 1 m2
yta. Det bör undvikas att plantera
stark-och svagväxande sorter omedelbart intill
varandra, då de förra lätt kunna bli till
förfång för de senare. Finnes emellertid
särskilt intresse för några svagväxande
Stenpartiväxt: Saxifraga Cotyledon. Foto Bauer.
men skönblommande arter, böra dessa
lämpligen placeras på någon spec. utvald plats,
där deras prakt kan avnjutas på nära håll
och där de ostört kunna utveckla sig. De
snabbväxande däremot täcka snart stora
ytor och de planteras med avsikt att
åstadkomma mass- och färgverkan även på
avstånd.
En del arter, t. ex. Lysimachia
Nummu-laria, Ajuga reptans, Glechoma hederacea
m. fl., kunna med sina utlöpare och revor
ställa till en hel del förfång i ett S. och hur
goda vissa sorter kunna vara för plantering
i skugga bör stor försiktighet vid urvalet
träffas. Ha de råkat komma in måste ständig
vaksamhet iakttagas, ty lyckas de komma
utanför det för dem avsedda området taga de
andra arters plats i besittning. Av
lågväxande buskmaterial kunna en del arter med
fördel komma till användning i
klippträdgårdar och stenpartier under det att mera
högväxta buskar placeras i bakgrunden.
Bland Berberis-, Cotoneaster-, Cytisus-,
Po-tentilla och Rhododendron-arterna finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
