- Project Runeberg -  Svenskt trädgårdslexikon / III. Picea - Öronviveln /
260

(1938) [MARC] With: Axel Holzhausen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sticklingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

Sticklingar

Sticklingar av vedväxter (t. v. sommarsticklingar).

lingen sättes. Den bör icke våldsamt köras
eller stickas ned i jorden, ty då kan det hända
att snittytan blir sargad och söndersliten,
vilket åter har till följd att kallusbildningen
sker långsammare. Detta gäller vid all
stick-lingssättning såväl i lavar som i fat eller
krukor eller utomhus. Så snart de örtartade
sticklingarna slagit rot och innan de hunnit
filta ihop sig, upptagas de och inplanteras i
var sin liten kruka eller omskolas på annat
sätt, alltefter växtslag och ändamål. (Hzn.)

II. A v v e d a r t a d e växter. Sådana
vedväxter, vilka lätt bilda rötter från
avskurna skott, och särskilt sådana former
eller sorter, som icke äro fröbeständiga, eller
sådana, som icke alls ge moget frö, förökas
bl. a. även genom sticklingar. Från en sådan
växt avskiljas kortare eller längre kvistar,
sticklingar, som sättas i jord, sand eller
annat passande ämne för att bilda rötter. De
måste vara försedda med bladknoppar, vilka
på yngre skott alltid äro väl synliga men på
äldre mer eller mindre gömda i barken.
Vanligen tager man 1- och 2-åriga skott, men
hos många växter, ss. pil och poppel,
användas även äldre grenar.

Sådan sticklingssättning av vedväxter
sker i stort sett på två olika sätt, dels
genom örtartade och dels genom vedartade
sticklingar. En mycket stor del
prydnads-buskar, städsegröna växter, koniferer etc.
förökas på förstnämnda sätt. Ännu ej
för-vedade sticklingar av dessa kunna sättas så
gott som hela sommaren, s. k.
sommarsticklingar, då man för varje artnoggrant
får passa den tid, när skotten ha lämplig
stadga. De flesta växter skilja sig åt i detta
hänseende. En del gå bäst genom späda
skott, hos andra rota sig de fastare skotten
bättre och ibland gå de bäst som fullt
mog

na. För S. fordras tillgång till goda och
säkra moderplantor liksom till lämplig jord.
Ofta drivas svagväxande arter under
vintern och framväxande skott sättas i
växthus i lådor eller bäddar. I vissa fall sättas
även örtartade sticklingar direkt på
kalljord, men oftast använder man halvvarm
bänk eller kallbänk. Underst i bädden
läg-ges god genomsläpplig jord, därpå ett 10
cm. lager av lövjord, torvmull och sand i
lika delar. Ovanpå detta är lämpligt att
breda ut ett tunt lager ren sand. Till
sticklingar tagas de unga årsskotten och man
skyddar dessa noga från att torka och
vissna under arbetet. De skäras 6—8 cm. långa
och omedelbart under ett blad eller vid
utgångspunkten för att få med där
befintlig ansvällning med upplagsnäring. Det
nedersta eller de båda nedersta bladen
avlägsnas, och den översta spetsen nypes in.
Sticklingarna sättas 5—7 cm. isär i raden
och 8—10 cm. mellan raderna. Med en smal
planteringspinne göres ett hål för
sticklingen, då den eljest lätt kan trasas
sönder. Jorden tryckes fast intill och
överspritas, så att översta sandlagret
slammar tätt till omkring sticklingarna. Därpå
läggas fönster över bänken och man
skuggar och spritar flera gånger om dagen, tills
sticklingarna rotat sig. Så småningom
luftas, skuggan avlägsnas och slutligen även
fönstren, så att de unga skotten hinna mogna
och avhärdas till hösten. Vanligen få
plantorna stå kvar över vintern och täckas då
lämpligen med mossa, löv eller granris för
att på våren skolas ut (se Skolning).

En del prydnadsbuskar och klängväxter,
pil och poppel, vinbär etc., förökas helst
genom vedartade sticklingar, som skäras på
hösten eller vintern och sättas tidigt på
våren. De skäras 15—20 cm. långa beroende
på avstånden mellan knopparna hos olika
växter, och snittet göres med en skarp kniv
omedelbart under en knopp, antingen så
tvärsöver som möjligt, eller man gör två
snitt så att en trubbigt kilformig
såryta uppstår. En fördel är även här om
sticklingen kan skäras vid
utgångspunkten. Upptill skäras sticklingarna över en
knopp, såvida icke ändknoppen kan
behållas. De buntas, etiketteras och jordslås
på frostfri plats över vintern och kunna då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 6 16:19:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtglex/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free