Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Viola
de sistnämnda på kallbänk under glas redan
fram i mars—april. Sådda en månad
tidigare blomma de redan på hösten och hålla
i så länge jorden i bänken icke tillfrusit.
Förutom här nämnda raser finnas några
få rena namnsorter, som sedan gammalt äro
kända och som alltjämt äro de bästa, där
en kant eller list skall hållas i en ensartad
färg. Sådana sorter äro bl. a.: alba pura,
rent vit; a’urea pura, rent guldgul;
atro-purpu’rea margina’ta alba, djupt
sammets-aktigt purpurröd med silvervita kanter;
”Fürst Bismarck”, guldbronsfärgad;
”Kai-ser Wilhelm”, mörkblå; ”Lord
Beacons-field”, purpurviolett med ljusblå
schattering; ”Mohrenkönig”, svart, m. fl. Dessa
sorter äro de som mestadels odlas i
handelsträdgårdarna för blomsteravskärning
till kransbinderier o. dyl. Även äro de
synnerligen dekorativa på större grupper som
underplantering., under det att för rabatter
och smärre grupper i den mindre
trädgården de ovannämnda raserna verka bäst
genom sin brokighet.
V. tricolor maxima sås på våren i början
av april på varm bänk. De äro, så tidigt
sådda, något ömtåliga för såväl för hög som
för låg värme. Omkring 22° är normalt
under groningen och medan plantorna äro
små. Så snart som möjligt böra de omskolas
på en något svalare bänk, där de få växa
till sig för att fram i maj vänjas vid fria
luften. I slutet av maj eller början av juni
utplanteras de på växtplatsen. De planteras
på 15 till 18 cm. avstånd från varandra,
helst på god, näringsrik och tämligen tung
jord samt om möjligt på sådana lägen som
äro skyddade för den mest brännande
middagssolen. Dessa plantor blomma här hela
sommaren till långt frampå hösten. De
kunna även sås på eftersommaren i aug. på
ljum bänk, varifrån de utskolas på kallbänk
eller på en säng i det fria. De övervintra här
under en lätt betäckning av granris.
Frampå våren, då jorden reder sig, utflyttas de
till sina resp, platser och bruka här
frambringa ett storartat vårflor, utgörande ett
av de livligaste och brokigaste inslagen i
vårfloran. I båda fallen måste vissna
blommor ständigt bortplockas så att ingen
frösättning sker utan blomningen håller på så
länge som möjligt.
Drivning av luktvioler sker dels i
kalla bänkar, dels i låga, ljusa växthus.
Någon drivning i samma bemärkelse som
forcering av många andra växter, tulpaner,
syrener m. m., är det här icke tal om.
Luktviolerna tåla inomhus ej gärna någon
artificiell värme över 10°. De uppdragas genom
sticklingar, som tillskäras på våren av
ut-löparna från drivna plantor. Sticklingarna
måste skäras med en mycket skarp kniv och
sättas i väl rentvättad sand. Sedan de rotat
utplanteras de antingen i för drivning
avsedda bänkar eller i hus i god, fuktig, helst
lerblandad jord. I bänkarna sker drivningen
endast genom solens inverkan genom
fönstren, varjämte bänkramen hålles isolerad
från nattköld genom en packning av varm
gödsel runt ramen och i gångarna mellan
bänkramarna. I växthusen sättas plantorna
antingen direkt i väl dränerade och isolerade
jordbäddar, eller ock, vilket anses
förmånligt, planteras de i vanliga löklådor, vilka
ställas in på bord i husen. Till drivning äro
de enkelblommande violblå sorterna avgjort
bäst. Sådana äro bl. a. ”Princess of Wales”,
violblå, styva blomskaft; ”Mad. Baronne de
Rothschild”, rikblommig och hållbar; ”La
France”, mörkt violblå; ”Mrs David Lloyd
George”, med styvskaftade blommor, ljusa
i mitten; ”California”, kraftig, med stora,
ljusa blommor. För drivning i bänkar ägna
sig särskilt ”Lord Nelson”, och
cornuta-sorten ”Sverige”, som är en mycket
lång-skaftad, vackert glittrande blå viol.
Sjukdomar. Rotbrand, se d. o.
Violso t (Tuburcinia violae) förorsakar på blad
och blomdelar ansvällningar, som vid
bristning blotta ett svart sporpulver. Sjukdomen
överföres såväl genom jorden som med frö.
Tidigt bortplockande av angripna delar,
utströende av släckt kalk på marken, ombyte
av odlingsplats och betning av fröet tillrådes
som bekämpningsmedel. Violrost
(Puc-cinia violae). På blad och stjälkar uppstå
på våren bleka, ofta ansvällda partier, som
bära små gulröda, med sporstoft fyllda
skålar; senare följa ljusbruna och slutligen
svartbruna pulverhopar. Tidigt
bortplockande av angripna delar är det enda kända
bekämpningsmedlet. Bladfläckar framkallas
av flera svampar, bland vilka Ramularia
lactea, som vållar vita, torra bladfläckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
