Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växternas vilotid - Växtföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtföljd
417
än de genomgått sin normala, hos olika
växter längre eller kortare vila. Dock kan
denna vila till en viss grad avkortas
bl. a. genom eterisering eller varmbad (se
d. o.).
Vid vissa växtkulturer inom
trädgårdsodlingen har det utrönts att många växter,
ehuru de skenbart synas vara i
vegetations-tillstånd, böra givas en viss tids vila för att
ur odlingssynpunkt lämna bästa resultat.
Den vila, som här åsyftas, kan ofta vara
mot naturen, d. v. s. frambringas genom
in-knappning av bevattning och värme, för att
växterna sedan så mycket hastigare och
rikare skola utveckla sig. Sålunda är t. ex.
den torrperiod på någon månads tid, som
helt onaturligt påtvingas julkaktusen,
Epi-phyllum truncatum, uteslutande en
odlingsåtgärd, som har till syfte att framtvinga
blomknoppar till en viss förutbestämd tid.
Samma är förhållandet med de
blomsterlökar, vilka i ”otid”, d. v. s. innan deras
egen natur så önskar, få undergå en
tork-ningsperiod i artificiellt uppvärmd luft,
varigenom de tvingas till en förtidig vila,
som i sin tur leder till att de blomma i nov.
i stället för i april året därpå. På samma
principer bygges de moderna
infrysningar-na av konvaljer, liljor, syrener o. s. v., ehuru
det därvid gäller en onaturligt förlängd
vila, vilken kan ge ett liknande resultat.
I regel ger en sådan alltför långt utsträckt
viloperiod dock till resultat försvagade och
mindre livskraftiga plantor emot dem,
vilkas viloperiod avkortas. Jfr Re t ar de ring.
Växtföljd. Om samma växtslag odlas år
efter år på samma jord, händer det ofta,
att avkastningen blir sämre och sämre, även
om näringstillgången är riklig. Detta beror
ofta på, att för växtslaget i fråga särskilt
farliga sjukdomar uppträda, och att dessas
smittämne magasineras i jorden i
tilltagande grad. Stundom kan ”trötthet” för
ett visst växtslag konstateras utan att
någon spec. sjukdom som orsak till denna kan
påvisas (se Jordtrötthet och J o r d
-desinfektion). Vilken orsaken än må
vara är det under alla förhållanden bäst,
om olika växtslag följa efter varandra på
samma jordstycke. Härvid bör ihågkommas,
att de för ett visst växtslag karakteristiska
växtföljdsjukdomarna ofta även angripa
närbesläktade växtslag. Så t. ex. angripas
kålslagen, kålrötter, rovor och rädisor, av
flera gemensamma sjukdomar, varför de ej
böra odlas efter varandra på samma
jordstycke.
I husbehovsträdgårdar och sådana
handelsträdgårdar, som avse att tillfredsställa
en viss kundkrets med varor för hushållet,
och som således oberoende av prisväxlingar
driva blandade kulturer, kan det låta sig
göra att tillämpa en något så när bestämd
V. I större odlingar, som avse försäljning
en gros, är det sällan möjligt att strängt
tillämpa en viss V., och detta är ej heller
nödvändigt, om man blott tillser att så
mycket som möjligt växla mellan olika grödor.
Vid odlingar i växthus är det ännu svårare,
ja, så gott som omöjligt att
tillfredsställande ordna växtföljdsfrågan. Här får man i
stället inrikta sig på att genom riklig
näringstillförsel, besprutningar, desinfektion,
ombyte av jord o. s. v. motarbeta
jordtrött-hetsfenomenen.
De i äldre trädgårdslitteratur
rekommenderade växtföljderna härstamma från den
tid, den naturliga gödseln utgjorde den enda
eller viktigaste näringskällan och
kännetecknas också av, att de mest
näringskrä-vande växtslagen, t. ex. kålväxterna, alltid
placerades på det nygödslade skiftet.
Senare tiders gödslingsförsök ha emellertid
visat, att näringsbehovet hos flera av dessa
växter både bättre och billigare
tillfreds-ställes genom konstgödsel än genom
naturlig gödsel. Det är sålunda i de flesta fall
mest ekonomiskt att gödsla kål och pur jo
med konstgödsel. Å andra sidan finns det
andra växtslag, som äro så utpräglade
älskare av naturlig gödsel, att bästa
möjliga resultat ej kan nås ens med mycket
riklig konstgödsling. Hit höra gurkor,
tomater, lök och troligen även morötter. Dessa
böra givetvis odlas på det med naturgödsel
nygödslade skiftet. En V. med fyra skiften
skulle kunna se ut på följande sätt: 1.
Gurkor, tomater,lök och morötter; 2. Rotfrukter
utom morötter; 3. Kålväxter; 4.
Baljväx-ter. Den bästa ordningsföljden mellan
skiftena 2—4 är osäker.
Medtagas även jordgubbar och potatis i
växtföljden blir denna lättare att ordna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
