- Project Runeberg -  Svenskt trädgårdslexikon / III. Picea - Öronviveln /
418

(1938) [MARC] With: Axel Holzhausen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtföljd - Växtförädling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

418

Växtförädling

ett praktiskt sätt. För en större blandad
köksväxtodling kan t. ex. följande V. då
till-lämpas: 1. Gurkor, tomater, lök och
morötter; 2. Rotfrukter utom morötter; 3.
Kålväxter; 4. Potatis för tidig skörd
(jordgubbar planteras på eftersommaren); 5—6.
Jordgubbar (naturlig gödsel före
planteringen) ; 7. Baljväxter; 8. Potatis.

I en liten husbehovsträdgård kunna de
vanliga köksväxterna ej tillåtas som i detta
exempel taga dubbelt så stor plats som
potatisen eller jordgubbarna. En V. med
rimligare proportioner vore i detta fall: 1—3.
Jordgubbar (naturlig gödsel före
planteringen, varje år övergödsling med naturlig
gödsel); 4—6. Köksväxter av olika slag
(första året samma växter som på skifte 1
i föregående exempel); 7—9. Potatis. Här
erhålla som synes egentliga köksväxter,
jordgubbar och potatis, samma utrymme.
Varje år planteras nya jordgubbar på en
tredjedel av föregående års potatisland, som
därför bör ha burit tidig potatis. Den
uppgrävda äldsta tredjedelen av
jordgubbsod-lingen får köksväxter nästa år etc. E. N—n.

Växtförädling avser ett framskaffande av
ett med avseende på sina ärftliga
egenskaper förbättrat odlingsmaterial för
växtodlingen, vare sig det gäller jordbruket,
trädgårdsodlingen, skogsskötseln eller
annat. Här kommer dock endast V. med
hänsyn till trädgårdsodlingen att beröras.
Metoderna för V. bygga helt och hållet på
den moderna ärftlighetslärans resultat (se
Ä r f 11 i g h e t s 1 ä r a). De bli
väsentligt olika för växter, som förökas
vegetativt (fruktsorter, potatis etc.),
självbe-fruktande växter och huvudsakligen
kors-befruktande växter. Till V. i egentlig
mening hör knappast upprätthållande av en
sort eller stam på dess ursprungliga nivå,
men då detta arbete är nödvändigt för
bibehållandet av de resultat, som nåtts av V.,
skall det dock i korthet beröras här. En sort
eller stam, som oavlåtligen fröodlas på så
sätt, att utsäde till den nya fröodlingen
tages från föregående års fröodling, blir
snart uppblandad med fler och fler
främmande och ofta försämrade typer, som
ursprungligen inte funnos i densamma. Detta
gäller såväl självbefruktande som korsbe-

fruktande växtslag och t. o. m. vegetativt
förökade sorter. Det är t. ex. mycket
vanligt, att en jordgubbs- eller potatissort
föres i handeln i icke sortrent tillstånd. De
sortfrämmande typerna i ett
odlingsmaterial kunna vara rena inblandningar av andra
sorter, frukten av inkorsningar från
närstående fröodlingar och närbesläktade vilda
växter o. s. v., kunna ha uppkommit genom
mutation, klyvning inom materialet (se
Ärftlighetslära) etc. En vegetativt
förökad sort, en klo n, hålles sortren
genom att alla sortfrämmande typer noggrant
borttagas, i de fall då dessa lätt kunna
konstateras, eller mera rationellt genom att
ett antal plantor förökas var för sig ett
eller flera år. De avvikande avkommorna äro
nämligen lättare att konstatera än enskilda
avvikande plantor, särskilt i sådana fall då
avvikelserna äro obetydliga. En
självbefruktande växt (t. ex. ärter och lövkojor)
hålles ren på samma sätt, dock med den
skillnaden att fröavkommor här
kontrolleras i stället för vegetativa avkommor.
Fröskörden från en renplockad odling eller de
sammanslagna godkända
plantavkommor-na användes till stamfrö (så kallas det
utsäde, som användes vid utläggande av en
fröodling) eller, om mängden är för liten,
till e 1 i t f r ö, som efter ytterligare
förökning kan ge stamfrö. Hos de
korsbefruk-tande växterna, som äro särskilt utsatta för
faran att försämras, om utsädesodlingen år
efter år sker på bruksfrö, odlar man, där
denna sak skötes rationellt, nytt stamfrö
till varje ny bruksfröodling. För att
klargöra tillvägagångssättet välja vi som
exempel rödbetsorten ”Egyptisk”. Ett
tillräckligt stort fält besås med denna sort på
vanligt sätt. På hösten sorteras samtliga
rötter, varvid endast fullt typiska och
välfor-made godkännas. Av dessa, vad den yttre
formen beträffar godkända rötter, tages
prov av köttets genomfärgning med ett
ihåligt borr, bortskärande av en sektor eller
på annat sätt. De rötter, som fylla rimliga
fordringar vid denna prövning, läggas ned
och sättas nästa vår ut för producerande
av stamfrö. Ofta tager man de allra mest
utsökta rötterna för sig själv och låter dessa
ge elitfrö, som sedan sås ut för urval av
stamrötter. Ett sådant arbete kan även föra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 6 16:19:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtglex/3/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free