Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighetslära, genetik, genik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärftlighetslära
459
och kallas en ren linje. Om en
kors-befruktande växt uppfyller dessa
fordringar och på konstlad väg påtvingas
självbefruktning är även dennas avkomma att
anse som en ren linje; förutsättningarna äro
dock i detta fall mycket sällan uppfyllda.
Av detta framgår, att variationen inom
en ren linje liksom inom en klon endast
beror på modifikationer, och att urval inom
dessa enheter inte medför någon effekt. En
samling av i naturen förekommande
individ (en population) består däremot
nästan alltid av individ med olika
geno-typisk konstitution, varför man här genom
urval kan förändra populationens
genoty-piska sammansättning.
Hur de olika anlagen nedärvas, kan man
studera genom iakttagande av
heterozy-gota individs avkomma. Man brukar kalla
sådana undersökningar för
bastardanalys och den teori, som bygger på
resultatet av bastardanalys, för m e n d e 1 i s
-men efter dess grundläggare, den
österrikiske prästen Gregor Mendel, som 1865
utgav den avhandling om ärftlighetsförsök
med ärter och några andra växter, som är
mendelismens grundval. Mendels lagar för
anlagens nedärvning blevo emellertid
förbisedda, ända tills de precis på 20 :e
århundradets första år återupptäcktes av tre olika
forskare, nämligen tysken C. Correns,
holländaren Hugo de Vries och österrikaren
E. von. Tschermak, av vilka endast den
senare nu lever. Sedan dess har mendelismen
och dess praktiska följdvetenskaper,
växt-och djurförädling samt medicinsk
ärftlighetsforskning, nått en storartad utveckling
av oerhört stor nationalekonomisk
betydelse. Som ett exempel på bastardanalys av
ett enda allelpars ärftlighetsförhållanden
kunna vi taga egenskapsparet röd-gul
blomfärg hos sparrisärt (Tetragonolobus
pur-pureus). Korsas en gulblommig stam av
denna växt med en rödblommig (den
vanligaste formen) består första generationen,
Fi, av enbart rödblommiga individ; man
skulle därför kunna tro att korsningen
misslyckats. Utsås de på dessa Fi-plantor
skördade fröna, får man emellertid en andra
generation, F2, bestående av %
rödblommiga och U gulblommiga individ. Man
säger i detta fall att anlaget för röd
blom
färg är dominant (dominerar) och
anlaget för gul blomfärg är recessivt.
Att man får dessa antalsförhållanden beror
på, att de i allelparet gul-röd blomfärg
heterozygota Fi-plantorna bilda lika många
gameter i både han- och honkönet med
anlag för gul som för röd blomfärg. När dessa
gameter vid befruktningen sammansmälta
till zygoter, ha hangameter med röd
blomfärg lika lätt för att befrukta en hongamet
med anlag för röd som en med anlag för
gul färg. På grund av dominansen bli de
så bildade zygoterna alla rödblommiga. På
samma sätt ha hangameter med anlag för
gult lika stora möjligheter att befrukta
hongameter med röda som med gula anlag.
Resultatet blir härav röd- och gulblommiga
plantor i lika antal och det samlade
resultatet just röda och gula plantor i
förhållandet 3: 1. Om vi kalla det dominerande
genet för rött R, och genet för gult r, kan
förloppet enklast framställas i form av
följande schema.
„ , —Hongameter R = röd homozygot
Hangameter R<^
""Hongameter r — röd heterozygot
„ , __–Hongameter R — röd heterozygot
Hangameter r
" "Hongameter r = gul homozygot
De gula Fa-individen äro som synes
homo-zygota och ge efter självbefruktning eller
befruktning endast inbördes gul avkomma,
och på samma sätt ge de röda
homozygo-terna (RR) konstant röd avkomma, medan
hälften av Fa-individen (de som kunna
betecknas Rr) upprepa Fi-plantornas
klyvning. Fa består således av
genotypgrupper-na röda homozygoter : röda heterozygoter :
gula homozygoter i förhållandet 1:2:1.
En klyvning i ett allelpar kallas m o n 0
-hybrid, i två allelpar dihybrid etc.
Om man kommer ihåg, att de båda allelerna
i vardera allelparet kombineras fritt på
ga-meterna, så att varje kombination är
representerad av lika många gameter, inser man,
att en heterozygot i två allelpar, t. ex. A-a
och B-b, d. v. s. en dihybrid, bildar lika
många av gameterna AB, Ab, aB och ab
i båda könen. Om dessa gameter
kombineras fritt efter slumpen ge de vid dominans
av A och B fyra olika fenotypgrupper i
förhållandet 9 : 3 : 3 : 1 men nio genotyp-
30. - Svenskt trädgårdslexikon. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
