Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärftlighetslära, genetik, genik - Ärter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ärter
461
förhållande i F2 än det karakteristiska 9 :
3 : 3 : 1. I stället för A och B resp, a och b
kunna generna A och b resp, a och B vara
kopplade. Koppling mellan olika allelpar
göra ärftlighetsförhållandena mycket
invecklade, men studiet av denna företeelse
har i hög grad fört ärftlighetsforskningen
framåt.
Det nämndes, att en viss art i allmänhet
har ett visst antal kromosomer hos
game-terna, det h a p 1 o i d a antalet, och dubbla
antalet i kroppscellerna, det diploida
antalet. Genom olika förvecklingar under
celldelningen och befruktningen kan ett
individ eller enskilda celler hos detsamma få
ett avvikande antal kromosomer, t. ex. hos
somatiska celler tre—flera gånger det
ha-ploida antalet, en företeelse som kallas
polyploidi. Förekomsten av polyploida
former har ofta stor betydelse för
föräd-lingsarbetet. Mera oregelbundna tal, t. ex.
att en enstaka kromosom förekommer tre
gånger i stället för som normalt två, brukar
medföra mer eller mindre starkt försvagade
individ. Kromosomlärans detaljer och andra
mera komplicerade områden av Ä. måste
emellertid förbigås här med hänvisning till
speciallitteraturen. E. N—n.
Ärter (Pisum satfvum L., Leguminosae). Ä.
odlas både som lantbruks- och
trädgårdsväxt i ett stort antal olika former. Ä. för
trädgårdsbruk indelas efter
användningssättet i kokärter, spritärter,
märgärter eller märgspritärter,
sockerärter samt brytärter. Hos
kokärter användas de mogna fröna i hushållet,
medan de omogna fröna utgöra
bruksprodukten hos sprit- och märgärter. De senare
ha sötare smak än spritärterna och i moget
tillstånd starkt skrynkliga frön. De
egentliga sockerärterna ha platta och i vanliga
fall breda baljor, som användas innan fröna
utvecklats nämnvärt. Brytärterna ha först
på senare år kommit i marknaden och
räknas ofta till sockerärterna, från vilka de
avvika genom sina i det närmaste trinda
baljor, som ha mycket tjocka och köttiga
baljväggar. De användas helst när fröet
är tämligen utvecklat och överträffa i
kvalitet vida de egentliga sockerärterna.
Socker- och brytärter sakna den sega hinna,
Baljor av ”Wltham wonder” och ”Sylva”.
som finnes på insidan av märg-, sprit- och
kokärternas baljor, och som gör att dessa
vid mognaden äro släta och välformade,
medan socker- och brytärternas baljor som
mogna äro mer eller mindre skrynkliga och
skrumpna. Ä. med såväl purpurfärgade,
ljusröda och vita blommor odlas. Sorter med
färgade blommor förekomma endast hos
sockerarterna, medan alla kok-, sprit- och
märgärter ha vita blommor. De
rödblom-mande sorterna ha nästan alltid grått
frö-skal och kallas därför ofta gråärter. Efter
höjden indelas Ä. i låga sorter med
tämligen styv stjälk och en höjd vanligen
understigande 60 cm., medelhöga (halvhöga)
sorter med högst 110 cm. höjd och höga
sorter. De medelhöga och höga sorterna
böra alltid odlas vid stöd, medan låga sorter
kunna undvara sådant.
Kokärter odlas i vanliga fall som
lant-bruksgröda. Deras odling behandlas därför
ej här. De viktigaste sorterna äro de
gul-fröiga ”Ambrosia II” och ”Torsdagsärt II”
samt de grönfröiga ”Adoptivärt” och
”Con-cordia”. Spritärter böra huvudsakligen
odlas för skörd, innan märgärterna äro
färdiga. Det finns nämligen sorter av
spritärter, som äro tidigare än de först
skörde-färdiga märgärterna. Senare spritärtsorter
böra ej ifrågakomma, eftersom
märgärterna ha betydligt bättre kvalitet än sprit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
