Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. L—r: Läsning för hemmet (Snorre Sturlesson: Konungaboken. Öfversatt af Hans Hildebrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSNING FÖR HBMMBT.
47
af gagnet, och sjelfva arbetet hade blifvit vida mer inbjudande
såsom folkbok. Ty det var framför allt en II eims Kringla, för
folket, för hemmét,’ i mycket vidsträckt betydelse, som vår
literatur behöfde.
namnen," säger författaren, "har jag sökt gifva en form,
som svarar mot vårt nuvarande språkbruk, hvarigenom deras
frändskap med våra namn och deras härkomst kan någorlunda
klart framstå. De skäl, som bestämt mig vid återgifvande af
de enskilda namnen, samt rättelser af de ojemnheter, som i
detta afseende förekomma, skola meddelas i sammanhang med
det namnregister, som skall afsluta den tredje delen". — Till
fötød af den senare punkten i här anförda yttrande anse vi,
att granskningen af det sätt, på hvilket herr H. tillämpat sin
grundsats, bör uppskjutas, till dess arbetet hunnit afslutas.
I afseende på sjelfva hufvudfrågan hoppas vi, att han skall få
språkforskame temligen enhälligt på sin sida, om han
nämligen icke går för hänsynslöst till väga vid denna tillämpning;
ty nog är det en orimlighet, att ett namn skall mer än ett
annat ord vara dömdt att genom sin egen form skymma bort
sin betydelse, eller qvarstanna på en af alla öfriga ord i
språket redan öfvergifven ståndpunkt, om det ock å andra sidan
låter förklara sig ganska lätt, att i synnerhet mera allmänt
kända ort- och tillnamn gerna hänga fast vid den stafning,
som en gång kommit i bruk. Ingen lär nu mera yrka, att
t. ex. namnen Erik, Germund, Sven; Hven, Viborg, Öresund
skola förändras till EiriJcr, Geirmundr, Sveinn; HveÖn,
Ve-bjargir, Eyrarsund, hvilka voro de isländska
nominativ-for-merna af dessa ord; men deremot håller mången ännu på
Ey vind er, Hermoder, Heimdall er, Höder, Iduna (i st. f. Övind.
Hermod, Hemdall, Hod, Idun) m. fl. så starkt, som om hela vårt
språks välfärd derpå berodde. Ännu betänkligare är det, då de nu
i skrift brukliga formerna af nomina propria äro alldeles förvridna,
hvilket i synnerhet gäller en stor mängd ortnamn i hela
Skandinavien. Det är enligt vår mening språkforskningens
ovilkor-liga skyldighet att, så vidt möjligt är, taga reda på dessa ords
verkliga betydelse och rätta former samt försöka att sätta de
senare i bruk i stället för de felaktiga. Men härvid, liksom
ock i fråga om något allmännare förekommande personnamn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
