Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - C. af Wirsén: Skönliteratur: J. v. Lennep: Klaasje Zewensters lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
SKÖNLITERATUR. 380
tisk ande, en "common sense" af stundom högst allvarlig
karakter. Framställningens jemnhet och ledighet förnekar sig
aldrig, vare sig att författaren skildrar "de törstiga
plejader-nas" glada studentlif i Leyden, eller en bankett hos den
förnäma enkegrefvinnan Van Doertoghe, eller det inre af
affärsmännens hvardagsförhållanden i Haag. Man kan med skäl
säga, att det finnes "hållning" i alla dessa teckningar.
Dessutom bör tilläggas, att, oaktadt romanen är synnerligen diger
till sitt omfång, knappast en enda af alla de agerande
kraf-terne är öfverflödig; allt är så sammanbundet och förknippadt,
att vi ej skulle kunna upptäcka någon figur, som vore
um-bärlig eller som till förmon för det hela kunnat uppoffras.
Någon egentlig humor finner man knappast i arbetet, men
deremot en rik skatt af godmodighet, hvilken här visar sig
som produkt af ädel själsodling och sund menniskokännedom.
Karaktersteckningen är oftast förträfflig: Bol och Bleek äro,
hvar på sitt håll och med all inbördes olikhet, porträtter som
i lika hög grad vittna om Lenneps förmåga att individualisera.
Drenkelaer är den ende af de tecknade figurerna, som synes
något onaturlig. Slutligen äro de skildringar, som uppehålla
sig vid lasten och dess anstötligaste yttringar, så fria från
den annars hos romanförfattare ganska vanliga hemliga
förkärleken för dylika ämnen, så fria från allt beslöjadt koketteri,
att ej ens den renaste skall finna anlédning till klagomål.
Lennep är blott en obeveklig iakttagare, som här fullföljer
sitt ändamål, ett ändamål, som hvarken är att tillfredsställa
en oren fantasi eller att direkt gifva föreskrifter i sedoläran,
utan att, med arbetets plan oupphörligt fasthållen, teckna
lifvet sådant det är. Ur estetisk synpunkt kan dock en
anmärkning härvid göras, och denna gäller en realism, som nästan
tyckes öfvergå till naturalism; och detta är så mycket
anmärkningsvärdare, som författaren i allmänhet ej visat sådana
fallenheter.
Om vi således ur många synpunkter måste egna en
synnerlig beundran åt författaren af "Klaasjo Zevensters
lefnadsöden", kunna vi deremot ej värja oss från én viss tveksamhet
med afseende på sjelfva idéen till arbetet, sådan densamma
i upplösningen tydligt framträder. Boken om den olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
