Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - J. W. Arnberg: Arbetarefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBET AREFRIGAN.
481
förmåga af högre utveckling och förädling, men denna hans
förmågas uppväckande till lif beror på, att han sjelf eger
något direkt intresse i det arbete, som är honom föresatt.
Politiska ekonomiens första grundsats är, atc nödvändigheten att
tillfredsställa våra behof och önskan att förbättra vår
ställning är drifkraften för all ekonomisk verksamhet och högre
utveckling, och problemet måste då vara att finna en sådan
industriel organisation, der denna grundsats är bättre
tillämpad, der hvarje arbetare uppbjuder all sin kraft för att befrämja
det, hvaraf han finner sin egen rikare vinst bero.—
framgången af det företag, i hvilket hvar och en af dem är
endast en ringa, men nödvändig och lifligt verksam lem.
Derhän sträfvar äfven den reform inom industrien, som
nu ändtligen synes vara under mognad. Den är dock så litet
någon nyhet, åtminstone theoretiska att det knapt finnes
någon enda af de mera framstående författarne inom politiska
ekonomien, hvilka med uppmärksamhet betraktat de industriela
förhållandena, som icke hafva förutsett nödvändigheten och
djupt känt önskligheten deraf. De hafva kunnat framhålla de
fördelar, en bestämd arbetslön erbjöd åt den fattige arbetaren,
samt anse den såsom ett nödvändigt genomgångsstadium, men
de hafva äfven betonat, att den likväl icke finge anses såsom
den bästa eller den fulländade formen för arbetets ersättning.
Redan Bossi har yttrat, att i det land der inkomsterna utgöras
till största delen af arbetslöner, der är fattigdom och elände;
men att der andel i vinsterna är den allmänna formen för
arbetets betalning, der nalkas man alltmera det lyckliga
samhällstillstånd, der arbetaren upphör att vara simpel sådan, der
"mens agitat molem." Och J. St. Mill har redan för längesedan
sagt, att om man betraktar arbetsklassens växande makt och
betydelse, kan man icke tro, det den skall länge nöja sig med
att arbeta för dagslön: att begynna såsom lönad arbetare,
derefter öfvergå till arbete för egen räkning, och Slutligen till att
använda andras arbete, sådan är den naturliga gången i de
nya länderna, under det i vårt gamla Europa den allmänna
fördelningen af slägtet i två snart sagdt ärftliga klasser eller
kaster, arbetsgifvare och arbetstagare, blifver allt odrägligare
Svensk Tidskrift. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
