Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Skönliteratur - C. W—n: Björnstierne Björnson: Arnljot Gelline - C. R. N.: Molières lustspel, öfversättning af Sigge Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR.
187
sönderspränger formen. Men Björnson hemfaller å sin sida åt en
svaghet, som hos en man af mindre snille skulle ega menligare
följden Det finnes hos honom stundom en affektation, en jagt efter
något riktigt rafflande eller något riktigt pretiöst, som sällsamt
strider med hans förkärlek för natur och natursanning. Om dialogen
i Maria Stuart ibland gifvit exempel på affektationen i qvick elegans
och sinnrikhet, så torde vissa sånger i Arnljot Gelline lemna prof
på affektationen i kraft. Det hos Ibsen så ofta framqvällande
natursvärmeriet har dock i all sin stundom till vanvett sig
närmande obundenhot en viss ton af sanning; det ligger i densamma
något af elementarande, som lockar och griper. Men då Björnson
sjunger sitt,
Gick d’ ikke fygende.
Gick d’ ikke rygende.
så förefaller det, såsom hade han ansträngt sig för att vara riktigt
kuriös och hy per-genialisk. Och detta intryck öfvergår nära nog
till qväljande vedervilja, vexlande mellan nervös skrattlust o^h
äckel, dä skalden hugnar oss med följande bild:
Ind krøb en trol-kærring sulten og kåd,
slagtede hundene, stegte dem og åd,
tog så månd for månd.
la’ d^-rn på brand
åd dem mens hon lugted efter flere.
Burlesken har visserligen sina obestridliga förmånsrättigheter och
sina glada friheter; men det lärer väl dock vara meningen, att det
burleska skall vara poetiskt, och hvart tager i den orediga första
sången af Arnljot Gelline poesien vägen?
Det är för öfrigt ej gerna man framställer några anmärkningar
mot en skald, som eger så många berättigade auspråk på
tacksamhet och beundran. "Sed amiens Plato, magis arnica veritas".
Denna "veritas" kan dessutom förena sig med djup rörelse och
lifligt bifall med afseende på åtskilliga af sångerna i Arnljot. Den
romantiskt tjusande sång, hvars öfverskrift är "Föran svdcns kloster",
har en själsfägring, som betager och hänför. Vi tillåta oss äfven
att fästa uppmärksamheten på de ypperliga afdelningarna
"Sommer-toget" och "I Lejren", hvilkas komposition är lika enkel som
storartad. Det är när mau läst sådana sånger, som man i halft
vemod utbrister: lvckligt det folk, som i våra dagar "eger en
sådan skald! ’ _ __C. W.
Moliéres lustspel i svensk öfversättning af Sigge Spaire. Med
teckningar af A. Malmström. Första och andra häftet.
VID+ 162 sidd. 8:0. Christianstad, H. Möller. 2,00.
För att öfversatta, fordras oundgängligen att förstå den
författare, som skall öfversättas, och det språk, han begagnar, samt
att vare herre öfver det språk, på hvilket öfversättningen sker,
hvartill kommer vid behandlingen af vers att känna de metriska
lagarne och versens natur, åtminstone till yttre byggnad och form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
