- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1871 /
376

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376

SKÖNLITERATUR.

lärde doktor Strong och hans unga fru i Copperfield. För öfligt
torde ingen läsare behöfva n&gon sådan fingervisning. Det är
visserligen en möjlighet att en och annan står fremmande och undrande
gent emot Dickens, då han böljar att läsa honom, men, har han
läst en bok till slut, måste han hafva känt sig intagen och värmd.

Förunderligt nog har i England ett sådant påstående kunnat
framkomma, som det att Dickens väl var en mycket stor humorist,
men icke egde qvickhet. Vi hafva visserligen icke sett några skäl
anförda till stöd för densamma, ty den författare, hos hvilken vi
sett den återgifvas, har sjelf sökt vederlägga den. Emellertid hafva
vi ansett oss böra framställa våra skäl för en motsatt åsigt,
emedan vi just anse qvickheten för ett framstående drag hos Dickens’
humor. Om, såsom vi sökt visa, hela hans grundåskådning är
humoristisk, så yttrar hon sig likväl ofta, om ej till och med oftast,
på ett öfverraskande, slående eller, hvad man i allmänhet kallar,
qvickt sätt. Qvickhetens väsen är nämligen just att bereda en
löjlig öfverraskning genom att finna likheten eller jemförelsepunkten
mellan de skenbart mest olika föremål. Donna art af komik träffa
vi ofta på hos Dickens och det är mer än sannolikt, att hans humor
står i skuld hos hans qvicket för en god del af sin popularitet.
De hjertliga skratt t. ox., som läsningen af hans arbeten så ofta
framkalla, är snarare tributen åt hans qvickhet än åt hans djupare
humor. Synnerligen i hans äldsta arbeten, skizzerna, Pickwick och
Nickelby, gör sig den förstnämda egenskapen gällande. Man kan
säga att dessa arbeten i sin helhet, liksom åtskilliga karakterer i
de senare, såsom den förutnämde Toot, Tilly Slowboy (Syrsan vid
spiseln), Pumblechook (Pip Pirrip) m. fi. gifva prof på en qvick
uppfattning. Förnekar någon Dickens’ qvickhet, bedja vi att få
ställa framför honom stackars master Dick, i hvars hufvud de
bekymmer blifvit inlagda, som man tagit ur konung Carl I:s hufvud.
För att förströ honom hade hans ädla och originella beskyddarinna,
miss Betsey Trotwood hittat på att låta honom sätta upp "ett
memorial om sina angelägenheter till lordkansleren eller lörd den och den
— med ett ord någon af de der herrarne, som få lön för att taga
emot memorialer". Men det kunde aldrig bli färdigt, ty alltid stal
sig den olycklige konungens hufvud in der. Blef så miss Betsey
ruinerad, och äfven master Dick ville på något sätt vara nyttig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:14:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1871/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free