Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Aug. Quennerstedt: Om Darwinismen, (Darwin: Arternas uppkomst genom naturligt urval: Rolle: Darwins lära)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
OM DARW1NI8MEN.
resonnement till en börjau något ganska förledande.
Tillfredsställelsen störes blott derigenom, att dessa "grader" dock långt ifr&n
låta ordna sig i en oafbruten serie, lika litet som detta ür fallet
med organismerna sjelfva. Ögat hos ett vertebreradt djur låter
således ingalunda ställa sig omedelbart vid sidan af det relativt
ganska utvecklade ögat hos de högre representanterna af de nedanför
stående djurklasserna. Descendensteorien kan icke på allvar låta
fisken härstamma från en Sepia, utan måste gripa vida djupare ned,
och har således i alla fall faktiskt en ofantlig lucka att fylla.
Öfver denna sväfvar den nu med sin allmänna betraktelse rörande ögats
gradvisa fulländning genom otaliga små modifikationer under en
oändlighet af generationer. Anatomen bekymrar sig om intet
annat än jämförelsen; han börjar vid det enkla och stannar >id det
ytterligt detaljerade; deri ligger onekligen ett framåtskridande. Men det
ena som det andra är dock i grunden ett lika fullbordadt faktum;
rörelsen är här ännu blott den jämförande tankens gång. Theorien skall
förvandla det färdiga i ett blifvande och gifva motiverna för
utvecklingen. Och motiverna äro på hvarje punkt de samma: "Hvarje
form är nyttig för sin egare"; men deraf resulterar ännu ingenting.
"Vi måste vidare antaga, att ögat obetydligt varierar och att
variationerna gå i arf, hvilket äfven är förhållandet, och om sådana
variationer kunde vara nyttiga för något djur under föränderliga
lefnadsvilkor, finnes icke någon verklig svårighet att tro, att ett
fullkomligt och sammansatt öga kan bildas genom naturligt urval."
De faktiska bevis på ögats föränderlighet, som Darwin i sitt större
arbete lemnat, höra emellertid samtligen under läran om
missbildningar, kunna således hvarken hänföras till "nyttiga" variationer eller öfver
hufvud alls ställas i något direkt förhållande till arternas ombildning.
Frågan om ett särskildt organs gradvisa fulländning är i sjelfva
verket icke annat än frågan om hela organismens, blott stäld i en
annan form. Ty ett organ kan endast ur hela organismen
begripas. Korrelationen, det enas afhängighet af det andra och af det
hela, hade för Cuvier en ideel betydelse; hos Darwin har den
sjunkit ned till ett fenomen, öfver hvars tillkomst vi blott kunna möda
oss med gissningar. Han låter obetydande modifikationer,
indivi-duela olikheter uppträda först i en och så i en annan del af
organismen, tills ändtligen på detta sätt så småningom harmonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
