Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - A. H.: Om våra Prosaöfversättningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
” OM VÅRA PROSA-ÖFVERSÄTTNINGAR. 41
så ’skulle förfara, ehuru man visserligen en. gång hört akademien
framhålla någonting helt annat, än tillgången på förarbeten och be-
skaffenheten af befintliga förebilder”) såsom väsentligen bestämmande.
för omdömet om de svårigheter, en öfversättare må anses hafva haft
att besegra, nämligen originalspråkets större eller mindre frändskap
med hans eget! I ett hedersomnämnande af en öfversättning från
tyskan förklarar akademien (Handl., ’D. 45, s. 105) att, "ehuru
tolkningen från ett så närbeslägtadt språk.i allmänhet icke erbjöde
större svårigheter", hon dock villigt medgåfve, att sådana kunna
finnas för en öfversättning från Schiller. Vi neka ej, att språk-
slägtskapen har en viss betydelse i detta hänseende, men betonas
den såsom hufvudsak, så måtte frågan endast gälla det slags öf-
versättare, om hvilka Lessing säger, att de öfversätta för öfnings
skull, för att lära sig språket, och äro kloka nog att låta betala
sig för sina öfningar.
Vi hemställa till något eftersinnande, om det är rimligt att, i
jämförelse med de små metriska stilöfningar, vid hvilka svenska
akademien trott sig böra fästa en literär utmärkelse, nedsätta verk-
ligt goda försvenskningar af hvilka prosaverk som helst, låt oss
exempelvis säga Walter Seotts eller Thackerays, till den "lägsta"
och "lättaste" arten af öfversättningskonst. Förhållandet kan mån-
gen gång vara alldeles omvändt, så atvt den prisbelönta öfversätt-
ningen i rim och meter är, med hänsyn både till de öfvervunna
svårigheterna och nyttan för så väl literaturen i allmänhet som
<språkodlingen" i synnerhet, ett rent lekverk: den förbisedda och
ringaktade prosa-öfversättningen åter, om icke just ett storverk,
likväl en verklig vinst för literaturen och en heder för öfversätta-
ren. Hvad kan den svenska <språkodlingen", man tage nu ordet
i den mest begränsade eller den vidsträcktaste mening, vänta mesta
NV
+) Hur äfventyrligt det är, att utan undersökning taga för gifvet, att
en nyare öfversättning har företräde framför en äldre, är nyligen åda-
galagdt af Paul Lindau i en förkrossande kritik af den »berömde» Fr.
Bodenstedts öfversättning af Othello. Bodenstedt har här och der utbytt
ett uttryck, omflyttat ett ord o. s. v. i den klassiska Shakspeare-öfver-
sättning, som bär Scbhlegels och Tiecks namn, och han har åtminstone i
hvart och ett af de många fall, som Lindau citerar, ostridigt försämrat
den gamla öfversättningen.
LJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
