Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - N. Linder: Svenskt Ordboksarbete (Svenska Akademiens Ordbok. — A.) II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT ORDBOKSARBETE. 171
Det kan naturligtvis nu mera, sedan vårt folkspråks ofant-
liga tillgångar blifvit genom Riete och andras arbeten bättre kända,
ej ens sättas i fråga att åt landskapsmålens ord medgifva samma
rättigheter som åt skriftspråkets; endast de skulle frammanas, som
kunde i ett eller axrinat afseende göra gagn, t..ex. vid den historiska ut-
redningen af ordbetydelser eller genom att fyla luckor i språket och
om möjligt träda i stället för lånen. De kande förträffligt appstäl-
las såsom synonymer, såsom: öfversättningar af utiändska ord
och så vidare. De borde helt naturligt då äfven intaga gjelfständiga
rum i den alfabetiska följden, och vi se icke det ringaste hinder för
att uttänka tjerliga fraser såsom språkprof till lättnad för deras an-
vändning, då sådana enligt sakens natur nu ej stå att erhålla hos
några författare. Just emedan konsten att med takt och urskilning an-
vända slika landskapsord ofta är så svår, bör språkforskningen taga
dem om hand och erbjuda sina tjenster. -Ingen kan’så väl som -
filologen ex professo afgöra, om ett landskapsord är användbart
eller behöfligt eler bådadera. Han torde också mindre än andra
låta inverka på sig deraf, att sådana uppkomlingar i förstnivgen lju-
da främmande, eller af rädsla att andra skola så -tycka, ehuru, så-
som vi redan antydt, nödig försigtighet ej skadar, efter som för när-
varande detta språkets "landtmannaparti" ej står högt i värde hos
den fint bildade allmänheten.
Till vår ledsnad hafva vi under läsning i akademiens ordbok
funnit, att de vackra och i det hela taget riktiga grundsatser, som
1840 voro rådande ioom det lärda samfundet, sedermera öfvergif-
vite. Ihela det 3568-spaltiga häfte, hvars granskning vi nu förebafva,
finnes knappast ett enda ord, som visar sig vara upptaget omedel-
bart ur folkspråket. Visserligen anmärkes vid ansols, adv., emot
solen, i riktning mot solens lopp, attan, aderton m. fl., att de
<ebrukas i folkspråket", men de äro försedda med exempel ur kända
författare, ehuru, hvad det senare ordet beträffar, dessa språk-
prof äro sådana, att allmogemålet ej har synnerligen stor heder af
sin representant"). Der saknas dessutom vetenskaplig utredning
+) Artikeln i sin helhet lyder på följande sätt:
»Attan. [Isl. åtidn, äldre form åttiån; Norska attan eller atjan; D.
atten.] Aderton. Brukas i folkspråket (Jfr RypDQvist SSL. 2: 561.)
Svensk Tidskrift. 1872. 32 käft. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
