Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 SKANDINAVISK HÄFDATECKNING.
nungs borg såsom föreningsband mer än en skrifven lagbok. Än
mera, dessa riken hade hvart för sig redan haft sina stordåd och
ärorika minnen: hvart för sig med samlad kraft riktat sig utåt och
tillkämpat sig en plats i verlden. Det skulle hafva varit mer än
underligt, om i Kvuts och Valdemars Danmark, i det Danmark, som
frambragte en patriotisk häfdatecknare af Saxos halt, och som vid
Valdemar Atterdags tid hade att minnas och sörja en storhetstid,
hvilken aldrig mer ville återvända, om ej der funnits fullt ut så
mycket "patriotism’ och nationalmedvetande, som sedan kunde väc-
kas af unionsstriderna med Sverige. Och detta Norge, e£om vid
unionstidens början stod vid slutet af sin historia, som efter Harald
Hårfagers konungabragd hade genomgått ett nationelt lif, så egen-
domligt och koneentreradt, som något folk har att uppvisa, som yf-
des öfver minnesvärda strider med Danmark, med Sverige, med
England samt eröfringar och kolonisationer i Vesterhafvets öländer,
är det väl möjligt, att provincialismen der ej skulle hafva lemnat
utrymme åt hvad vi kalla patriotism, eller att Olof Tryggvasons, .
Olof den Heliges och Magnus den godes folk ej till fallo skulle
hafva känt sin skilnad från Folkungarnes Sverige eller Estridarnes
Danmark? Sverige, såsom det senast utvecklade, är kanske det
enda af de tre länderna, om hvilket det nämda påståendet kunde
framsättas, men äfven här hade redan de splittrade krafterna fått
en gemensam riktning utåt, först i hednisk ledung, sedan i korståg
och kristliga eröfringar till "Österland"; äfven här hade sedan långt
tillbaka funnits en nationel tyngdpunkt i det Upsaliensiska drott-
väldet, och det gifves icke i de från den tiden bevarade uppteck-
ningar nägot spår af att man förblandade Svia väldi med Danmark
eller Norge. Sverige hade «dessutom haft åtminstone tvåhundra år
på sig efter den stammarnes inbördes strid, som väl egentligen
kan anses hafva brutit dess provincialism, och sedan den tiden torde
det väl ej vara värdt att tala om Götaländernas närmare frändskap
till Danmark. Den syaes oss med ett ord ej fullt historiskt doku-
menterad, denna teckning af tillståndet i Norden, hur väl egnad
den än skulle vara att åt Unionens tillkomst gifva karakteren af
en nära nog dialektisk utvecklingsprocess.
Hvad åter beträffar talet om den utomordentliga fara, hvarför
Sverige, Norge och Danmark närmast före ubionens uppkomst voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
