Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Forssell: Skandinavisk Häfdateckning (C. F. Allen. De tre nordiske Rigers Historie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 SKANDINAVISK HÄFDATECKNING.
Gad og Steen Christersen Oxenstjerna siden gjorde, drevne af deres
ustadige Sind eller Haab om Fordeel, ligesaa ivrigt have kjempet
for Danmark som nu for Sverrig’".
Det är en hård dom, som här fälles öfver de män, bland hvil-
ka "Gamle Herr Stens" namn stod främst, en sådan som knappast
kan afsägas utan de mest bindando skäl och bevis. Det är en dom
på heder och ära, och som obevekligt nedslår såsom illusioner alla
våra häfdvunna föreställningar bland annat om befriaren från 1471.
Han hade icke Sveriges frihet för ögonen 1501, och hade väl då ej
heller haft något sådant mål under de 27 år han i lust och nöd
styrt Sveriges rike: han traktade blott efter makt och län och gods,
efter "Enköpings stad och ett härad i Upland"’, likasom Bengt
Ryning icke ville något annat än Örestens slott, Hemming Gad blott
hämnas för en ålagd pligt af 100 gyllen och en häst o. s. v. "Den
sande grund til denna Opstand var de Svenske stores Uregjerlighed
Herskesyge og Egennytte".
Det är sant: de privata klagomål, som Allen här anser för den
enda grunden till missnöjet, anföras i fejdebrefvet. och om man vill,
kan man lätt nog vända dem om till anklagelser mot de klagande.
Men endast på ett vilkor: att der ej finnas andra klagomål, eller
att de öfriga besvären voro gripna ur luften och så obefogade, att
de icke kunna ens förklara ett missnöje.
« Nu fannos likväl andra klagomål af, åtminstone till utseendet,
ganska vigtig art. Man besvärade sig nu som alltid öfver "utländska"
fogdar; man förevitade konung Hans löftesbrott deruti, att han aj
öfverlemnat Gotland till Sverige, och man anklagade honom för nå-
got ännu värre — att hafva sålt en del af Sveriges landområde till
den omilde Ryssen. Var allt detta nu idel svepskäl?
Så menar Allen. Det första klagomålet, som åter upprepas af
Olaus Petri, kan han icke erkänna, emedan ingen annan tyrannisk
fogde i proklamationerna är namngifven än Jens Falster: — ett be-
vis, som knappast kan synas tillräckligt, då proklamationerna voro
riktade till bondemenigheter och således väl kunde förutsätta, att
de fogdar, man åsyftade, voro för vederbörande väl kände. Det an-
dra klagomålet, rörande Gotland, som hade varit anfördt flere
gånger under året, afvisar Allen liksom kon. Hans sjelf, med de
orden: "Konungen kunde undskylde sig med, at de mellemliggende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
