Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - G. v. Düben: Om den svensk-norska Lappfrågan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 OM DEN SVENSK-NORSKA LAPPFRÅGAN.
Ty trots allt som blifvit ordadt i motsatt riktning, är deras
ökning ett obestridligt faktum, fastän de statistiska uppgifterna om
Lapparne sakna önsklig fullständighet. Vi hafva förut lemnat data
till bevisningen från Norge. Från Sverige visar Statistiska byråns
"befolkningsstatistik för årer 1855 och 1860, att svenska Lapp-
befolkningen, som år 1830 utgjordes af 5,617-:individer, år 1860
stigit till 7,248, hvilket utgör en ganska aktningsvärd tillväxt, då
man betänker, att rätt många Lappar, som under de 30 åren blif-
vit nybyggare eller tjenare hos bönder, statistiskt ingått i svenska
befolkningen, d. v. 8 icke räknas i det sist uppgifoa talet. Hvad
angår renantalets förökning, saknas fullständig statistik deröfver;
men ofvannämnda, mellan åren 1844 och 1866 inträffade tillökning
af renarna i Tromsö faller helt och hållet på Sverige, och då
Linder år 1848 för Norrbottens län uppgifver ett antal af 87,700
renar, skattas de af landshöfdinge-embetet år 1865 till 110000,
och 1870 till 121,100 stycken. Att Lapparne minskats i de södra
Lappmarkerna, i Jämtland, Herjeädalen, etc., faller ingen menniska
in att neka. Men så framt Nomaden — Fjäll- och Skogslapp —
får anses för typ för Lappen, och så vida officiela uppgifter om
antalet menniskor och renar få ega vitsord mot skriket, så till-
tager den s. k. "utdöende folkracen" både i antal och rikedom.
Och på samma gång de svenske Lapparne lära sig landets språk,
utbreder sig deras eget, så att detta, som för 100 år sedan var
kändt af blott några få personer, nu talas af Lappmarkens alle
prester och fleste embetsmän och ofta utgör hvardagsspråket bland
nybyggarne vid Vindeln, Arjeploug-sjöarne, Pite och Lule elfvar
inom Lappgränsen, trakter, dem vi personligen känna. I Norge
lärer kännedomen af norska språket vara tämligen allmänt utbredd
bland Lapparne och ännu mera kännedomen af deras språk bland
bönderne.
Sedan vi nu framhållit några af de misstag om lapska förhållan-
den, hvilka väsontligast inverkat till intrasslande af Lappfrågan,
anhålla vi, att läsaren, med troget minne af det sagda, måtte följa
oss vid en jämförelse mellan 1751 års kodecill och 1871 års för-
fattningsförslag för styrkandet af vårt påstående, att den förra blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
