Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - W. Bolin: Ett nytt filosofiskt system (Hartmann: Philosophie des Unbewussten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BTP NYTT FILOSOFISKT SYSTEM, 8765
Min existens är en process, hvaruti jag gör mig sjelf gällande gent-
emot annat, vare sig att jag begagnar detta andra såsom medel för
mitt bestånd, eller att jag på ett eller annat sätt söker adlägsna
det motstånd, som från de mig omgifvande tingen utgår och som
innebär min ofärd, om icke jag är istånd att motverka dessa -hin-
der. Jag är betyder alltså omisskänneligen detsamma som jag
vill. För att vara, måste jag ovilkorligen verka, hendia, d. v. 8.
vilja. Der mitt viljande upphör, finnes påtagligen också en gräns
för min tillvaro. Sjelfspillingen visar tydligen denna vår viljas in-
dentitet med lifvet, ntom att den nog ofta öfverklagade menskliga
egoismen tillräckligt intygar samma omständighet, att så långt vi
äro lefvande, vi äfven förhålla oss viljande. I det vi i viljan igen-
känna vårt eget inre, är här också den enda punkt, der samban-
det af orsak och verkan omedelbart kan varsnas. Hos tingen är
det endast med tillhjelp af slutledning, af omständliga och ofta
nog på villospår kommande tankeoperationer, ett kausalförhållande
konstateras. Vårt viljande deremot yppar för oss en alideles di-
rekt fattbar kamsalitet. Såsom önskan, drift, begär o. s. v. röjer
viljandet en orsak, den der i en motsvarande handling visar sig
omsatt till sin nödvändiga verkan. Med viljan kufra vi naturen,
beherrska vi vår egen kropp och verkar på våra likar. I kampen
för sin tillvaro har menniskoslägtet gifvit otaliga naturföremål em
prägel, som ännu efter årtusenden igenkännes. Qvarlefvorna af
romersk, grekisk, egyptisk, assyrisk byggnadskonst, uppgräfningarne
från en förbistorisk tid vid insjöarne i Schweiz, vid Östergjö-
kusten och i åtskilliga trakter af den skandinaviska Norden, de för-
ändringar, som försiggått med växter och djur, komna i menni-
skans tjenst, — uti allt detta förklarar sig vårt viljandes öfverlägsna
makt. Den visar sig ej mindre uti den skicklighet, hvartill hon
kan komma i ridderliga och andra kroppsliga idrotter, i don säker-
het, hvarmed konst och handtverk, läsning och skrifning och all
handtering och hållning i hvardagslifvet af oss utöfvas, börjande
med anständighet och ssygghet ända upp till hvad man kallar sed-
lig styrka, mod eller sjelfbeherrskning. . Viljan utgör också en huf-
vudfaktor, då det gäller att inverka på menniskornas handlingssätt,
vare sig att de skola ledas till det goda eller till det onda; det
känner förföraren och bedragaren lika bra som den ett ädelt mål
fallföljande reformatorn eller hvarje styresman öfverhufvud. Hvad
vilja är, kan lika. litet beskrifvas, som man kan bibringa den blin-
de en insigt om färgen; men-:så förtrogen denna företeelse är för
den seende, lika så fattligt är viljandet för en hvar af oss och våra
likar. Efter sjelfva viljandet och den tillhörande handlingen allena
kanna vi bedöma menniskorna. Blott med viljan äro vi hvad vi
äro. Tag bort viljan, och hela vår tillvaro är alldeles oförklarlig.
Uti vårt viljande måste vi alltså förlägga vårt innersta väsen.
Ej mindre än för vårt eget vara, är viljan också af väsent-
lig betydelse för all annan existens. Hela djurlifvets bestånd är
påtagligen betisgadt af ett visst viljande, ty äfven här fullföljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
