Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. R. Nyblom: En literär strid: (Brandes Hovedströmninger i vår tids literatur)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LITERÅR STRID. 403
så om "Corinne" såsom en dikt om nationalfördomar. Denna an-
märkning belyses särskildt med Corinnes sträfvan att häfva den
protestantiske nordbons fördom mot katolicismen, och med detta
sträfvande som utgångspunkt riktar Corinne vidare sitt anfall mot
protestantismens högmod och dess bornerade åsigter i konstnärligt
hänseende. Oswald, den engelske hjelten och representanten för
norden, råkar nämligen i oupphörlig konflikt med de tirg, han skå-
dar i Rom, och Corinne sträfvar att vägleda och fostra honom. Med
anledning häraf gör författaren en utflygt om behofvet af artistisk
disposition för att förstå södern, för att fatta det pittoreska och
plastiska i motsats mot det moraliskt sköna; nordbon har svårt lik-
som Oswald att fatta renaissancens s. k. kristna konst, att fatta in-
blandningen i den af antika reminiscenser, och i motsats häremot
har M:me de Staöl påpekat katolicismens stora liberalitet mot kon-
sten. I allt detta ser författaren inflytanden från Tysklands roman-
tiska skola och påminnelser om, att nyromantiken nalkas. Ty hela
denna grupp af författare kan, såsom författaren säger, anses som
en romantik före romantiken i Frankrike.
Slutet af boken upptages af en karakteristik öfver denna tyska
nyromantik, af hvilken Danmarks store författare i början af vårt
århundrade utgöra en sidogren. Nyromantiken i Tyskland beteck-
nas som en katolsk renaissance i skarp motsats mot antikrenais-
sancen. Men dondal var af två slag, nämligen den äldre, romaniska
och den yngre, germaniska, hvilken senare står i samband med
rationalismens strid med ortodoxien och hos alla stora andar slutat med
panteism, entusiasm för antiken, hat till medeltiden och glödande
frihetskärlek. Häremot blef nu romantiken en reaktion i alla
hänseenden. Man sträfvade efter brokig färg (lokalfärg) mot anti-
kens enkla stränghet, man sträfvade efter något nationelt och folk-
ligt emot antikens främmande och förnäma hållning, och allt detta,
som sammanhängde med de föregående nationella rörelserna och
entusiasmen för en ny, karakteristisk stil, var sådant, som gaf det
romantiska fart och gjorde: det välkommet och kärt. Men af hat
till revolutionen och friheten blef man på samma gång rädd äfven
för’ reformationen; man kastade sig i armarne på katolicism och
medeltid, blef i konsten prerafaölit, i dramat spanjor, i politiken reak-
tionär och i hela sin åskådning medeltidsmenaiska. (I sammanhang
er”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
