Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * * * *: Huru bör en skald öfversättas (C. R Nyblom: Öfvers. af Shakespeares Sonnetter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU BÖR EN SKALD ÖFVERSÄTTABS. 433
En qvinnas veka själ, dock ej bekant med
Den lätta nycken hos en flyktig qvinna....
Vi ha nu betraktat ett slag af inskränkning i den trogna åter-
gifningen af en skald, det som beror derpå, att man icke anser sig
böra öfversätta allt. Men det ges ett annat slag, af större om-
fattcing och betydelse, nämligen det som beror derpå, att man icke
kan öfversätta allt. Hindret ligger naturligtvis i den nya omkläd-
nad, som dikten måste påtaga sig, i beskaffenheten af det språk,
som upptager densamma uti sig och hvars lagar och hela fysiono-
mi alltid äro mer eller mindre främmande för originalspråkets.
Vid en jämförelse mellan engelskan och svenskan visar sig t. ex.,
att engelskans stora rikedom på enstafviga ord gör det möjligt för
engelsmannen, att inom en kort mening säga mycket mer än sven-
sken. Detta torde vara förnämsta svårigheten vid en öfversättning
från engelsk vers. Ej blott den förr omnämda, önskvärda fribeten
och friskheten i omskapandet, utan ock de språkliga skiljaktighe-
terna tvinga således öfversättaren, att mången gång göra inskränk-
ningar i originalets rikt skiftande uttryckssätt. För att emellertid
vinna ett slags godtgörelse för detta tvungna stympande, kan han
ofta på ställen, der skalden varit fattigare på mångfald och der fat-
tigdomen icke är uttryckligen åsyftad, söka att liksom åter ifylla
den rikedom, som beröfvades andra. Naturligtvis får man icke fatta
saken, som ett mekaniskt från- och tillsättande i en bestämd qvan-
titet. Det måste tvärtom vara en organisk omformning och i hvarje
fall ske med försigtighet och smak; förkastligt är att anbringa en
fullare konkret bild i en sång, som uteslutande rör sig med abstrak-
tare sådana, såsom Nyblom gjort i son. 4, der han midt på tal
om kapital, handel och bokslut plötsligen nämner något om "lif-
vets elf", en bild som nästan gör iontrycket af att vara tillkommen i
«rimmarnöd" (se 38), såvida den icke har en annan orsak, hvar-
om mera längre fram. Men så ofta ett sådant ifyllande kan ske
ntan att totalintrycket af dikten störes, måste det anses berät-
tigadt.
Då vi öfvergå till en utförligare tillämpning af de gifna antyd-
ningarna på vårt föreliggande verk, så synes oss redigast att in-
dela vårt område efter de olika slagen af mensklig förnimmel-
seförmåga. Skalden kan, genom språket såsom medium, uttala
sina tankar, föreställningar och känslor. Hvad tanken såsom så- .
dan beträffar, så spelar han, såsom varande abstrakt, en underord-
nad rol på poesiens område. Dock ges det åtskilliga prydligheter
i språket, som redan af de gamle erkändes hufvudsakligen som till-
hörande retoriken, men äfven poesien, och som af dem betecknades
med särskilda namn, enär de öfvergått till stående manér; vi mena
de s. k. "figure verborum’, i hvilka skönheten eller intresset beror
på en tankelek eller ock på en blott ljudlek. Till det sista sla-
get hör paronomasien, der Gleichklarg", hvarunder innefattas alli-
teration och assonans, eller konsonant- och vokalrim, och som vi
för sammanhangets skull slå tillsammans med tankefigurerna. Af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
