Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * * * *: Huru bör en skald öfversättas (C. R Nyblom: Öfvers. af Shakespeares Sonnetter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 HURU BÖR EN SKALD ÖFVERSÄTTAS.
Men oafsedt detta skäl, är det endast i alldeles betydelselösa
fall, som konkretionen i uttrycket saklöst kan öfverges (crystal eyes,
«menskligt öga", 46); är detta uttryck af en viss karakter, har det ’
en viss pondus, bidrager det till att just på stället der det står
göra ett egendomligt intryck, så måste man anstränga sin yttersta
skarpsinnighet för att få en trogen försvenskning, hvilket ock långt-
ifrån alltid är omöjligt, åtminstone icke i de exempel vi skola fram-
ställa. Hvarför (26) inskränka all naked till "nästan naken"?
To blunt the fine point of seldom pleasure (52) är alltför uttrycks-
fullt för att böra affärdas med ett allmännare talesätt (jfr 115 blunt
the sharp’st intent:; 103, my blunt invention, etc.). "Efter du
är led vid mig", så säger skalden till sin vän (89), "så vill jag
möta dig såsom en okänd man" — dock nej, så säger icke Sh.,
utan han förklarar med ohygglig beslutsamhet att han vill "strypa
bekantskapen" (strangle acquaintance, jfr Ant. and Cleop. II, 6,
strangler of their amity, af Hagberg noga återgifvet). — Annu
värre än att inskränka en målande och af sammanhanget fordrad bild,
är det att förvrida den till en annan, mot skaldens tydliga af-
sigt stridande. Att solvisarns "stilla skugga förkunnar, hur tiden
«fyr (77), är icke blott i sig sjelft ett mindre egentligt språk,
utan säges ej heller af Sh., som tvärtom talar om tidens "smy-
gande lik en tjuf" (thievisk progress, jfr detsamma 104). Att frå-
ga: "hvem skall värna all tids klenod från att bli tidens slaf?”
(65) är meningslöst; deremot med Sh. fråga, hur man skall rädda
tidens bästa klenod från att af tiden roffas och instoppas i hans
juvelskrin eller kista (chest; se Del. n. 213), är konseqvent och
vackert (samma tanke på vännen såsom innesluten i tidens chest,
52). När i sammanhang med en afväpning det talus om Amor så-
som the general of hot desire (154), -hvarför med det vanliga och
flacka "begärets gud" förstöra den krigiska bilden?
Från den omtalade graden i frihet kan en öfversättare taga
ännu ett steg, ett ganska farligt, ty dermed stiger han antingen för
ett ögonblick upp till full jemnhöjd med skalden, eller ock snafvar han
och sjunker ihop i sitt eget obetydligare jag. Det sker när han försöker,
att icke blott efterbilda hvad skalden har sagt, utan ana hvad skalden
icke har sagt, men möjligen tänkt eller kunnat tänka. Visserligen är det
svårt att med bestämdhet påvisa de ställen, der sådant verkligen
skett; någon bindande bevisning för att skalden kunde ha sagt så
eller så kan icke åstadkommas, man får nöja sig med att sluta ex
analogia. Redan på tal om ordleken hade vi tillfälle, att uttala oss
om Ööfversättarens nybildningar, dem vi icke kunde annat än gilla.
Här skola vi blott ge ett par profbitar, till förtydligande af vår
mening. I 104 är "tidens gamla kedjav icke Sh:s bild; men den
berättigas af en liknande hos Sh. i 52. Särskilt då är öfversät-
tarens verksamhet lefvande, när han inom ramen af några vers väl
bibehåller de tankar och åskådningar, som deri äro väckta, men
handskas fritt med afseende på formen och platsen för dem. I detta
afseende är 90 lärorik. Do not drop in for an after-loss. Do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
