Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Hjärne: Arkeologi: (H. Hildebrand: Svenska folket under hedna tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI. 517
praktikabel väg, i det de få stiga ombord på sina skepp redan vid
finska viken i stället för vid hvita hafvet. Men med allt detta har
han endast vunnit det, att de kunnat gå den vägen, icke att de
verkligen hafva gjort det. Huru vill han bevisa detta?
Han upptar Munchs åsigt”) owm tillvaron af en germansk be-
folkning i Ryssland under historisk tid (sid. 188). I öfverensstäm-
melse dermedå tolkar han .Nestors berättelser om Varägerna (sid.
189... Huru vida hr Hildebrand genom egen granskniag af fakta
har stadgat sin öfvertygelse i denna tvistefråga ibland de ryske
historieforskarne, är obekant för rec., som på grund af bristande
sakkännedom afhåller sig från alla omdömen. Endast på ett par
saker må tillåtas att fästa uppmärksamheten. VWVäringar brakas i
det gamla språket aldrig såsom nomen proprium om en folkstam,
utan såsom appellativum. Ordet sammanhänger troligen med "värja"
ocu betyder således ungefär detsamma som lifvakt. Att konungahuset i
Holmgård stod i förbindelser med de skandinaviska hofven, bevisar
ittet för en närmare stamförvandtskap emellan folken. En sådan
beröring egde äfven rum emellan de skandinaviske konuugarne och
andra slaviske furstar (Venden, Polen), ja till och med det mad-
jariska hofvet. Angående Dnieprforsarnes "rosiska” namn (hvil-
kas etymologiska tolkning hr Hildebrand har hemtat från Munch
och Rafn) borde det hafva nämnts, att endast tre ibland sju till-
städja en icke alltför skrufvad förklaring ur de skandinaviska
språken.
Vare sig nu en germansk befolkning har funnits i Ryssland
eller cj, så återstår frågan, om svearne och deu yngre jernålderns
kultur, deras förmenta egeudom, hafva derifrån kommit till Skandina-
vien. Förf. besvarar detta spörsmål med ja, men rec. har icke
kunnat se något spår af direkt bevisning härför i hans afhandling.
Visserligen finnas (sid. 188) några antydningar om de "vitnesmål”,
som "det mellersta Rysslands grafhögar" kunua komma att "afgif-
va". Men ännu icke realiserade förhoppningar äro af så subjektiv
vatur, att de endast i alira yttersta nödfall böra tillgripas såsom
—2!
+) Hr Hildebrand kallar henne »sin gissning» (sid. 189), men detta
får icke förstås om annat än på sin höjd ett par af hans argument. ty
sjelfva teorien återfinnes såsom bekant i de första delarne af Munchs
norska historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
