Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Hjärne: Arkeologi: (H. Hildebrand: Svenska folket under hedna tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, ARKEOLOGI. : 529
vore förspild möda att bifoga några betraktelser öfver denna rätt
egendomliga slutkonst.
Våra egentliga historieskrifvare från medeltiden, klosteranna-
lerna, rimkrönikorna o. s. v. veta likaledes intet om de märkvär-
diga händelserna "vid pass år 5004. Dot vore visserligen nog för
vårt ändamål att endast framhålla detta faktum, men för att icke
denna kritik må beskyllas att vara alltför uteslutande negativ, må
några drag ur götalandskapens äldsta samhällsinrättningar omnäm-
nas, hvarigenom tydligen förutsättes allt annat än en <folklig” er-
Öfring, d. v. s. en raceblandning i följd af våldsam strid.
Hvarken östgötarnes eller vestgötarnes lagar känna någon lif-
egenskap. De känna ingen adel med högre företrädesrättigheter
än den öfriga fria allmogen, inga jarler och karlar såsom i det
forna England. Tvärtom visar sig den ursprungliga demokratier
långt mera lefnadsfrisk i den yngre Vestgötalagen (för att icke tala
om den äldre) än i Uplandslagen, oaktadt de äro ungefär samtidiga.
Konungens domsrätt omtalas endast i förbigående (Rättlösabalken
kap. 3) och han måste förbinda sig att iakttaga landets d. v. s.
landskapets lag (ibid. kap. 1). I Östgötalagen beskrifves utbild-
ningen af konungens domsrätt (Räfstabalken kap. 3). Enligt denna
framställning var det först under konung Knut Eriksson (vid slutet
af det tolfte århundradet), som konungsräfsten fick en större af
lagen erkänd betydelse. Att häradshöfdingen i götalandskapen "allt-
sedan Svea-eröfringens dagar får anses som mera en konungens
man än folkets" (sid. 227), är endast en tom gissning, för hvilken
intet bevis kan anföras.
Så visar sig i de äldsta götska rättskällorna alls intet spår af
en främmande stams öfvervälde, men väl ett svagt beroende af en
främmande konung. Huru detta beroende har uppstått, är här icke
stället att undersöka. Emellertid må några allmänna anmärknin-
gar göras, ehuru det just icke är meningen att påstå dem vara
<några för vårt vetande vigtiga sanningar" (sid. 48). Men det är
icke mer än billigt att äfven en recensent gifver något hugg på
sig. I det äldre skandinaviska konungadömets utveckling, så vidt
han kan följas med de nu tillgängliga källornas tillbjelp, kunna
tvänne skeden urskiljas. Först hafva vi den högborne höfdingen
(drotten) i spetsen för sitt följe af frivillige, med hvilkas bistånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
