Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Hjärne: Arkeologi: (H. Hildebrand: Svenska folket under hedna tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 AREEOLOGI.
han företager härjningar till lands och sjös och utprässar bran d-
skattor (gjeld, Sv. Stud. Håk. god. 8, Ol. hel. 6, 7) af bön-
derna. En sådan konung benämnes efter den gård, der han bor
(Upsalakonung, Leirekonung, Ladejarlarne o. 3. v.). Sedan kommer
den tid, då han tvingar den kringboende allmogen eller åtminstone
dess mest ansedde män att ingå i hans följe, blifva hans handgångne
män (Pegnar i Norge) och betala honom skatter i form af per-
sonliga afgifter (nefgildi, skattgjafir, Yngl. 8,11), måbända
äfven sakören. Var konungen derjämte föreståndare för ett stort
och besökt tempel, kunde denna utveckling naturligtvis gå fortare
och på fredligare väg (Upsala, Leire).-Under denna period antager
herskaren namn efter den honom tropligtiga stammen (sveakonung,
danakonung 0. s. v.). Sedermera utvidgas skattskyldigheten, men
icke krigstjensten, till aflägsnare områden, öfver hvilka konungen
insätter jarlar med egaa följen, hvilka (näml. jarlarne) der kunna
intaga samma ställning som konungen i hufvudlandet. Sådana främ-
mande områden kallas i förhållande till öfverherren skattland (Orkn-
öarna under norske, Gotland under svenske konungen). Det tredje
stadiet inträder, då konungen pålägger bönderna skatter, beräk-
nade efter deras jordegendoms storlek. Dessa afgifter få
derigenom likhet med landbons afrad till jordegaren, hvarföre ko-
nungen säges hafva eganderätt (eign, 6bal) till landet, och bön-
derna stundom rent af kallas hans iandbor (i Norge: leiglendingar,
Egilss. 4; i Danmark: coloni, Sven Åkesson). Konungen bär nu
titel af landet (Norges, Danmarks konung). Såsom man finner, inne-
bär icke ens denna uppfattning med nödvändighet begreppet af en
nutida monark med andel i lagstiftning och lagskipning. Att råda
öfver ett land anses liktydigt med att taga skatt af detsamma ”").
Vid hednatidens slut synes sveakonungens myndighet öfver
götarne hatva inträdt i det andra skedet, eller kanske rättare,
åtminstone Vestergötland kan betraktas såsom ett lydland under
Upsalakonungen, såsom han kallas ännu i den äldre Vestgötalagen
(ed. Schlyter, sidd. 67, 68). Man torde erinra sig Ragnvald jarls
+) Jfr om Knut den store: Sn. St. Ol. hel. 183 réd hann på fyrir
prim pjödlöndum; ibid. 139. tök skatt ok skyld af beim pjödlöndum.
er auögust våru å norörlöndur. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
