Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hans Forssell: H. Th. Buckle. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 H. TH. BUCKLE.
logs utveckling. I det förra fallet utgår metafysikern från
läran om slumpen, tillämpar denna godtyckets och oan-
svarighetens (sic) princip på studiet af menniskoanden,
och på detta nya fält blir han den fria viljan, ett uttryck
hvarigenom alla svårigheter svnas häfda, då fullkomlig frihet, sjelf
orsaken till alla handiingar, ej har sin grund i någon (sic) utan
liksom slumpen är ett ursprungligt faktum, som ej låter vidare för-
klara sig. I det senare fallet etc..."
Så lyder nu begynnelsen af detta arbete, som skall grundlägga
en ny verldsförklaring, och så behandlas med fullkomligt allvar
sjelfva grundbegreppet i den nya vetenskapen; man bjudes på en
diatrib, som bland annat vill lära oss, att tillämpningen af oan-
svarighetens princip blir läran om den fria viljan. Vi hem-
ställa till en och hvar, huruvida det är skäl att som vetenskaplig
reformator helsa den, som tydligen ej känner ens de första elemen-
ten af den kunskapsgren han behandlar. Hvad Buckle här anfört
till lösningen af ett filosofiskt spörsmål är i sitt slag detsamma,
som om han begynt en astronomisk undersökning med påståendet,
att centrifogalkraften sätter solen i rörelse kring jorden — och så
måste väl den exakta vetenskapens män medgifva antropologen
samma rätt, som de sjelfve i slikt fall skulle taga i anspråk, att
förklara vederbörande fullständigt inkompetent till all vetenskaplig
diskussion.
Vill man ytterligare öfvertyga sig om rättmätigheten af en
sådan dom, behöfver man blott hänvända sig till de ställen, der
Buckle vidare yttrar sig om metafysiken och dess grundläror. Så
t. ex. har väl knappast någon af verldens alla sensualister med
större lättvindighet kommit ifrån "sjelfmedvetandet", än vår förfat-
tare. "Det är först och främst ingalunda afgjordt", säger han, "att
sjelfmedvetandet är en förmögenhet; några af de yppersta tän-
kare ha menat, att det endast är ett själstillstånd", alltså är
det klart, att sjelfmedvetandet icke har någon "supremati" eller
högsta jurisdiktion”. Och då dessutom sjelfmedvetandet oupphör-
ligt motsagt sina egna domslut, så måste det "finnas någon aukto-
ritet (sic) hvilken sjelfmedvetandet är underordnadt". Denna auk-
toritet kan man nu ej finna "genom att studera individuela, själar",
utan genom att "undersöka de menskliga sakernas långa kedja”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
