Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Ännu några ord om Kalmarunionens betydelse i Nordens historia. Genmäle af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ett stort namn, som gått förbi utan begrepp». Dessa omdömen ned-
skrefvos för 40 år sedan, på en tid, då unionstiden var högst ofull-
ständigt känd; sedan dess har forskningen öfver denna tidrymd tagit
jättesteg framåt och beriktigat många misstag både rörande det fak-
tiska och rörande uppfattningen af personer och tilldragelser. Detta
visar sig påtagligast i afseende på unionens stiftarinna. Den som
numer, efter Pal. Mällers, Munchs och Styffes uttömmande redogö-
relse för Margaretas planmässiga och storartade unionspolitik, ännu
påstår, att unionen äfven för henne mer var en »händelse> än en
»tanke», att ej ens hos henne Pförmärkes en aning om hvad en så-
dan förening var eller kunde blifva», han har dermed visat, att han
ej gjort sig mödan uppmärksamt genomläsa nämnde författares
skrifter. ’
Men jag skall ej inskränka mig till det handgripligaste beviset
derpå, att den Geijerska ståndpunkten i denna fråga ej längre är
hållbar, utan vill med eder tillåtelse, följa eder framställning från
början, för att steg för steg uppvisa det skefva i densamma.
Grundfelet i den uppfattning, som reducerar den nordiska uni-
onens uppkomst till en ren tillfällighet, är -— för att begagna edra
egna ord rörande Allens uppfattuing af den evenska sjelfständig-
hetskampen — >»datt den icke förklarar, hvad som skulle förklaras.
Den enskilda och tillfälliga företeelsen kan hänföras till små, till-
fälliga och lumpna orsaker, men det stora faktum», som ligger i ett
under 114 århundrade fortsatt unionssträfvande, »mätes icke med så-
dant mått». Vill man finna dnågot sammanbang i händelsernas kedja»,
något förnuft i utvecklingens gång, så får man lof att för de unio-
nella sträfvandena >»söka en bredare grundval än individuellt god-
tycke» och tillfälliga omständigheter. Unionen är dock, hvad man
än må säga derom, en af de ledande och bestämmande politiska
idéerna under nära 13 århundrade: unionen har, direkt eller indirekt,
gifvit impulsen till hela Nordens följande utveckling, till Sveriges
nationella lyftning och storhet, liksom till dess stormannavälde och
dess folkfrihet, till Norges dvala, till Danmarks etarka kraftutveck-
ling och derpå följande förfall. Hvarför skulle icke en så betydelse-
full företeelse, lika väl som andra epokgörande tilldragelser i histo-
rien, kunna erhålla en förnuftig förklaring ur den föregående utveck-
lingen? År det måhända derför, att unionen dock till sist miss-
lyckades, och att endast hvad som lyckas vore historiskt berättigadt?
Jag kan ej tilltro Eder en så flack och tröstlös uppfattning af histo-
rien. År det ej snarare af samma skäl, som gjorde den äldre hi-
storiska skolan och sjelfve Geijer i denna punkt kortsynt, nämligen
inrotad nationell fördom emot en politisk förbindelse, som genom
sina missbruk bragte så många olyckor öfver Sverige? Detta skulle
visserligen hedra eder som patriot, men ingalunda såsom historiker.
Redan a priori alltså, på grund af historiens allmänna lagar
och analogier, borde man kunna inse, att en sådan företeelse som den
nordiska unionen måste ha egt en djupare grund än tillfälligheten.
Emellertid får man ej stanna vid denna allmänna betraktelse; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
