Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. I. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRÅDET. 115
betydalsen af en verklig kyrkoreformation. Det tyckes nämligen i
detta kätteri saknas något, som ingen sann kyrklig reform kan um-
bära: det rent religiösa elementet. Der förljudes mycket af dun-
drande straffdomar öfver påfven och hans kreatur, öfver jesuiter,
ultramontaner, okunniga prester, öfvermodiga biskopar och kyrkans
allmänna elände; det går en anda af förnuft och humanitet genom
dessa protester mot Roms brutaliserande välde, och man märker
att resningen utgått från teologiens koryfeer, som icke kunnat
bringa kyrkan det sista offret af samvete och öfvertygelse, från
den bildade allmänhet, som icke längre finner sig kunna förena lyd-
nad mot kyrkans föreskrifter med aktning för eget menniskovärde,
och ännn mer måhända från den rent nationela känsla, som i det
klerikala partiets fordringar och syften ser ett hot emot Tysklands
enhet och sjelfständighet. Allt detta fans också i rikligt mått i
Luthers reformatoriska predikan: forskningens frihet, förnuftets pro-
test mot lögn och brutalitet, den "tyska nationens" rätt mot Rom
— äro ett stående thema i hans mustiga stridskrifter. Men der
fanns ock något annat, som utgick från denna väldiga andes in-
nersta, något som han vunnit genom personlig kamp och strid,
och som blef till en föryngrande kraft för Europas civilisation. Han
kallade menniskorna tillbaka från afgudar till Gud; han satte tro
emot tro, en lefvande tro mot en död och förstenande tillbedjan;
han hade i sin ensliga cell frågat: hur skall jag varda salig? och
fått svar; och det är dock detta svar, som är grundtonen i hela
hans lif. Det var genom denna rent religiösa fråga, som hans re-
formation blef religiös; det var genom detta svar: "salig af tron
allena”, som han grep menniskornas sinnen och skakade Roms oer-
hörda makt. Han utsade en religiös princip, och till denna princip
hänförde sig som ofelbar konseqvens protesten mot allt den katolska
kyrkans förderf; till densamma anslöt sig naturligt och otvunget ve-
tenskapens och förnuftets protest, — naturligt, ty förnuft och
religiös tro äro ju dock bägge blott olika yttringar af personlighe-
tens innersta lif; otvunget, ty i detta pånyttfödelsens ögonblick var
man ännu knapt medveten om deras skiljaktighet. Det var denna
religiösa princip, som bröt vanans och sedens makt, som bragte
hela nationer till affall från Rom, och det var på denna som nya
kyrkor byggdes upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
