Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDENS SAGOR. 161
nan, som allt fick betala sin dryga ej sällan mångdubblade skatt,
tull och tionde, städse blef plundrad af alla. Också förmådde den
under sitt skede rådande högsta makten öfva föga tukt på våldet
af den s. k. rättvisans tjenare, hvilka alltför ofta voro förliste äfvon-
tyrare, hit.landslagne från andra håll, men hvilka här uppträdde
som högmälte och sjelfrådige storkaxar, under det att de sjelfve ej
sällan öfvade största våld och utsugande snikenhet, samt derföre
&Serna sågo genom finger med allt slags orättfärdighet: så också i
långt senare tider. Men detta förfärliga samfundsmörker upplyses
mindre af rikets allmänna folkhäfder, än af några forskares gamla
samlingar samt ortens offentliga handskrifna urkunder och isynner-
het utaf sägnerna i bygden. Sålunda kunna hopletas många märk-
liga uppgifter samt också några mörka runor af strandens sagor,
hvilka, sanningen till tjenst, teckna de hängångna slägtonas läge,
fornlynne, strider och hårda öden, men ingalunda smickra den en-
faldiga landskapsfåfängav, som till sin barvsliga tröst ej vet om,
att ett lika så dystert folkelände och lika fasliga dåd också skett
på andra orter, fast man der ej kommit sig till att i tid samla och
uppteckna dem. Men låtom oss vara glade åt den sanningen, att,
liksom sommarsoleu omsider smälter fjällens svö, så hafva ock od-
YVingens makter besegrat såväl många hafvets faror, som det råa
vikingalynnet samt omsider upptinat isen uti menniskohjertat och
för längesedan låtit samhället i Norden å land och strand blomstra
i frid och milda seder, här som annorstädes; och äro i allmänhet
våre Gutar sedan långt tillbaka visserligen ett raskt, gladlynt,
gästfritt, laglydigt och godt folk, de såsom. andra. Men nu en
blick in bland forntidens skuggor!
Sagorna på landmarken om skogens troll och bysar äro hen
ska nog, men de om djupets vidunder äro stvyggare; dock, + mman
af alla sagor äro strandens sagor. Ty dor drabba Net och
i tvänne oförsonliga makter, "det våta och "det torra”» be tsjöarne
landet, och der på skiljobalken mellan båda, hvarest mot deras
rusa till storms och landet sätter sina klippors stenbrös stranden.
våld, der hvälfva också vågorna högst och vredast: åa djur och
stranden är farligast och städse full af ofärd för , molnen st
menniskor, vare sig när stormvädren ryta eller när a
klara i vattoets spegel. Ty under hav-lugnet Ar med vingslag,
den tröttade småfiskens stim utaf skräckorna jaga"
| larm och språng på vattnet in i en liten grund vik
tusentals; der är det som kuten (hafsskälen), under. träffas ai
sig på sitt légur (hvilsten), snärjes i gillret ellöt.
dödande spjutet; der sitter arn en (hafsörnen) på spe
med blicken spejando öfver sjö och land, och rne
byte. Der i vattendraget var det ock som viking=
Svensk Tidskrift, /57 3, 2 Härft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
