Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strandens Sagor, en runa från Gutarnes ö af P. A. Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDENS SAGOR. 163
bonden, jämte det lilla gårdsbruket, nästan intill våra dagar fisket
såsom hufvudnäring och sitt käraste värf. Men detta strand-
bruk, som de hemmavarande städse syssla med, af hvad art var
och är det, samt huru bedrifves det? Visserligen öfvas här något
litet fiske på de grunda träskvattnen i allt lugn inom lundarnas
hägn, äfvensom den vanliga notdrägten på vinterdag, och att bran-
da vid sjöstranden i den stilla sommarnatten samt hafsfiske "med
fastsättningé närmare under land vid de mer än hundra fisklägena.
Men Gutarnas egentliga fiske, städse för att vinna den sköna got-
landsströmmingen, sker på driv eller vrak, d. :v. 8. att det käcka
folket i sina små öppna båtar ror eller seglar stundom 6, 7 mil
ut i vilda hafvet, då man sätter hela räckan af garnen i sjön, län-
kade hvart efter annat och hängande eftar båten, samt ligger der
ate natten ’öfver i hvad väder som kan vankas, och drar slutligen
sina don på morgonen samt sträfvar derpå tillbaka till hemstran-
den: så ofta natt efter natt framemot julen. Det är en glädje att
se dessa högaxlade djerfva karlar i det ögonblick, då de lyckligen
landa med sina båtar i ländningarna (de -stensatta landningsrum-
men), helst när de sitta till kuäs i den silfverglänsande strömmin-
gen, då de skarpa ögonen blixtra så vackert under sydvestarna;
då de i sina höga sjöstöflar stiga i land vch med några kraf-
tiga knyckar hala båten bättre upp på backen, hvarefter de lemna
allt bestyr med fisken åt sina gvinfolk; ’då de sitta i den lugna
strand-bodi nedhukade kring fiskegrytan och mat-fleisi (-fisen,
hällen) och taga sig ett vargmål samt innan kort snarka godt på
en bädd af släke (hafstång) under mavarnas skrän och böljor-
nas slag vid stranden. Det är till detta vådliga näringsvärf som
gossen öfvar sig alltifrån det han, knappt "näfve stor”, med en
bark som har en pinne till mast, seglar mellan strandstenarna, till
dess han ändtligen får stiga i båten med far för att pröfva bölje-
dansen, eller när det är "backigt på sjön”, något hvari de karska
qvinnorna stundom än i dag deltaga. Så att ej äro våra öboar
just blyga för salt vatten! helst de under flera de senare åren i
samma sina bräckliga äggskal, fyra man i båten, seglåt eller rott
från Hörta fiskläge vid Gotlands östra kust ända till Finland, ja
till Hernösand, för att med egna båtar och fångstdon lära folket der
sitt hemländska uthafsfiske. Men, jämte dessa karlavulna och helso-
pröfvande idrotter under fisket på det vida stormfulla hafvet och i de
dagliga hemsysslorna, öfva många strandboar med all ifver jagt efter
sjöfogel och isypnerhet kut. Detta senäre för späek, hudar och
kött så dyrbara villebråd fångas på mångahanda sätt; men det rika-
ste bytet deraf vinnes ofta under de förskräckliga jagtutfärderna på
flottisen i vilda bafvet, vanligen undér den rifvande Mars-gaisten
(-kölden), då fångstmännen ofta vandra många mil ut från land,
hvarunder de än stelna af köld, när de om nätterna ligga bakom
en ishäll, och än stekas af vårsolen. Det händer då nog ibland, att
de, hoppande från det ena isstycket till det andra eller när de be-
träda den snöbetäckta förrädiska nattskaren, störta i vattnet; för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
