Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 STRANDENS SAGOR.
att ej frysa ibjäl, kläda de då af sig det mesta och springa sig
torra igen, hvarefter de, om jagten lyckats, måste släpa de tunga
kutarna till lands, eller, om breda vakar under tiden uppstått,
vänta fålka-hjälp från utkiken på stranden, om den nämligen i
dimman eller snöyran kan fås! Men under dessa vågsamma hafs-
färder mista jagtkarlarne ej sällan allt sigte af land och drifva på
den flytande isen under dag och dygn stundom långt till hafs, såsom
till den 5, 6 mil aflägsna Gotska Sandön. En gång räddade de sig i
land i Stockholms-skären, allt under det haim-fålken, väntande
i veckor, hade föga hopp om de vinddrifnes räddning, hvarom
kute-taflan (af 1603) uti Fårö kyrka talar i gammaldagsversar,
som mindre dofta af ett högt skaldskap, än af sanning och själ-
späck, såsom:
«Vi Fårös Män med rätt nu må säge...
Att fånga skiäl-Fisk var vår åtrå...
Rätt Femton man voro vi i följe
Som Isen förde öfver de Böljor
Jacob Nårs den första jag säga vil
Christopher och Eskil och Nårs-Michel...
Stephen Gasamora och Hans fölgde med
Rasmund Simunds och Hans Simunds med voro;’")
Sålunda äro Gutarne ett sanskyldigt sjöfolk. Födda vid
hafvet och sedan de från barus ben lekt i båtarna vid stranden
och med längtan städse blickat ut till den aflägsna synranden, hvar-
est himmel och haf slå i hop och bakom hvilken så många äfven-
tyr vinka, älska de outsägligen dess vågor och vilja helst lefva på
dess gungande vidder. Af bondens fyra söner öfvergifva ej sällan
två eller någongåug tre landbacken, för att antingen såsom fiskare,
eller ombord på en präktig handelsbrigg eller uti en örlogsmans
luftiga batteri i ungdomen svärma på jordens alla haf. Så ger
hafvet sina skatter till näring på flerfaldigt sätt åt dem, som flyta
på vattnet, men blott mot en tung årsskatt af ständiga lifsfaror,
utom offret af de tusende sjömän, som der alla år få en vät
graf; ja, knappt en gård finnes kring hela Gotland, hvarest ej nå-
gon af huset är emkommen på sjön. Också ila dessa behjertade sjö-
gastar med en så sorglös trygghet öfver det svarta djupet. De äro så
hemmastadda på hafvet, så vana vid sitt yrkes faror, emedan de
med skärpt öga och öra så länge umgåtte med de mäktiga verlds-
krafter, som der röra sig; de ha’ molnens gång, väderlekens växlin-
gar, vindarnas och strömmens lynne, stormens förebud, solens och
stjernornas kretslopp till sin ledning och ändtligen, hvarest de än
ligga till sjös, hafvets djup under sig samt alla landkänningar, som
kunna trygga den vågsamma färden: en kunskap, som är så vigtig
för hafvets son, och som också uppenbarar sig i de finaste och
mest mångfaldiga skiftningar i Guta-mälet, då det vill beskrifva de
+) Linné, Gotl. Resa, sid. 299; Läsning för Folket, XXX:
I. sid. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
