Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strandens Sagor, en runa från Gutarnes ö af P. A. Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDENS SAGOR, 168
ständiga förändringarna, som ske på vattnet, i luftrymden eller ku-
stens förtoningar. Men, så tryggt han än hvilar vid hafvets bröst, :
gripes hans sinne ofta af de stora underfulla krafter, uppträden och
syner som te sig på det hemlighetsfulla djupet, at sjöfogelns skrik,
stormvindens suckar, vågornas stönande, skyarnas jagande skilderier
eller hafsdinman, som tyckes antaga skepnaden af hotfulla ande-
varelser, hvilket allt förskräcker honom, eller åter den höga stjer-
ne-luften, som lyfter hans tankar upp till besinning och lugn:
allt föremål och skiften, som verka på hans inbillning och ifram-
kalla hos honom minnet af sagornas hemska vidander, hvilka här
öfver, omkring och under honom kunna bringa män i ofärd. Då
tycker han sig allestädes varsna sjörået, skeppsgubben, necken eller
hafsfrun: lycklig han om han kan undgå deras hot och förstå deras
varsl! Såsom då sjörået, åt hvilket fiskaren kastat nägot mat, i
vackraste väder varskor honom för ett utbristande oväder, då det
ropar: .
«DE siandar ei tallen,
U sveidur ei hallen:
Far ei land mid dein garn
Däu, sum gavst mig usst u bröd!
ja Iöid! (lyd) tillägges snart om han ej straxt skyndar i land under
det att årorna bågna. Eller när sjömannen, som somnat från roret,
väckes af rået medelst ex vänlig örfil, så att han tumlar ned i lä,
men räddas derigenom från att krossas på en klippa rätt för-ut.
Jämte dessa och många flerfaldiga andra sjömanssägner, visste den
enfaldige fiskaren och matrosen många hyss, som han brukade för
att rädda lifvet och med framgång kunna drifva sin näring. — Men
med alla dessa fördomar samt sitt förvärfda öfverdåd är gotländin-
gen i alla väder den käckaste siögast, som på hafvets slätter
trampar ett skeppsdäck, och ger en förträfflig stam till örlogsmän
för vårt lands försvar. = Ty, utom de fast otaliga af dem,
som allestädes med heder burit en våt tröja, ha många på Sveri-
ges örlogsflottor luktat krutrök och klädt blodig skjorta i rikets :
hetaste sjöstrider, hvarifrån flere hemburit Svensksunds-medaljen för
tapperhet till sjös. -Af de 700 gotlärdske handelssjömän, som
1808 seglade på vår krigsflotta, återkommo ur striderna och elän-
det blott 35 lytta karlar: och «desse hade något pröfvat under fär-
den!) — Allkänd och med rätta är derjämte våre öboars raskhet "
och hjeltemodiga härdighet under de förra så rysliga postfärderna
på vinterdag mellan Gotland och Öland, då de fattige karlarne
stundom under outsägliga lidanden af köld och hunger, samt allt
slags elände i storm och snöyra på tflottisarna i vilda hafvet, med
en beundransvärd pligttrohet hellre släppte till lifvet, än de öfver-
gåfvo de dem anförtrodda postvåskorna. +)
2) Gotländska minnen, af 8..., sid. 24.
++) J. N. Cramér, En gotländsk postfärd och En natt på hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
