Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strandens Sagor, en runa från Gutarnes ö af P. A. Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
-
tt fen
166 STRANDENS SAGOR.
I det gamla mörkrets tidsåldrar låg konsten att bygga fartyg.
samt att :segla i linda, och alla sjöfärder för varubyte skedde utan
ledning af vetenskapens ljus, eller utan kompass, sjökort, båkar,
anställde lotsar, konsular-ombud, o. s. v. samt måste dessutom fre-
stas utan all mellanfolklig rätt. Då var det säkert, att ej alla de
köpmansfartyg, som buro varor af ofantliga värden mellan Vesterns
och Österns mångfaldiga folk, kunde, ehuru de voro timrade af
kärnfast virke och bemannade af djerft sjöfolk, som var väpnadet till
tänderna, i fred och lyckligen nå sina bestämmelseorter. Nej,
många otaliga plundrades i öppna sjön af sjöröfvare, och kanske
ännu flera gingo under för hafvets våldsamhet. Men olyckligast
voro de Österhafsseglare som, villade af strömdrag eller dimma, af
stormarna kastades på de farliga refven eller klippfulla stränderna,
hvarest bland bränningar och brottsjöar ofta fanns föga hopp om
räddning, och än mindre skoning kunde väntas för folk och gods,
som råkade i händerna på de hänsvunna blodsåldrarnas råa strand-
boar, hvilka, kristnade eller icke, utan blygsel och barmhertighet
plundrade skepp och gods; ja ej sällan var stranden en slagtbänk
för de skeppsbrutne. Sådana voro . vanorna fordomdags’ bland-
all verldens kustfolk; och folksederna voro i detta afseende visser-
ligen lika vilda på det mångbefarna gamla vikingabolet, Gotlands
kuster. Dessa äro också, isyunerhet på öns östra sida, kantade
med en otalig mängd af dolda britar, dvalgrund och grynnor
.undervattens-klippor och ref), samt särdeles farliga för de vid lan-
dets bägge ändar, i den mest befarna leden mellan Östern och
Vestern, liggande reflarna Salvo-rain N. O. om Fårö, hvilken så-
som en ryslig metkrok sträcker sig en mil ut i sjön och slutar med
bullerstensgrundet stains-håvud, samt de än längre norrut be-
lägna stygga koppar-stenarna, hvarest så mången ärlig sjöman
i storm och mörker lagt ihop sina ögon, äfvensom den på östra
sidan af storsödret långt ntpekande Fal-udden, i hvars närhet
finnes vid stranden af Hamra det olycksbringande grundet Röde-
Hunden, om hvilken "Johan Månssons upplifvade aska eller hans
nyttiga Siö-Books, af 1644 har den varnande minnesversen:
<Den stumputa körka på den gröna lunden,
Akta dig då för den Röde Hunden!"
Denne Book var i mer än 100 år de sjöfarandes enda ledniug i
Östersjön; hvarföre det ock hände att främmande skeppare i mans
minne flerstädes ville segla tvärt genom Gotland, såsom genom in-
sjöarna på Fårö, genom Kapellhamnsviken rakt ut till Slitehamn
eller öfver edet i Fide. Också inträffade här otaliga strandningar,
isynnerhet som den tiden inga båkar funnos, utom de för fiska-
rena, som, ofta förvillande, blutt utgjordes af en brasa uppe på ett
stenrör; och ännu 1818 lyste den året förut först tända Östergarns-
fyren så eländigt, att en engelsman, under det att båken brann,
strandade holt nära densamma, då besättningen från klyfvarbommen
räddade sig på landklipporna. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
