Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR. 189
frågor, som då stodo på dagordningen, och han har dervid med-
delat många nya och intressanta detaljer.
Men vi måste inskränka oss att hänvisa till den ärade förf.
sjelf, af hvilken både literaturhistorikern och vännen af Tegnérs
sångmö har åtskilligt att inhbemta. Framställningen är fin och ele-
gant, uttrycket väl vårdadt, stundom genomandadt af en viss poe-
tisk fläkt. Skulle någon anmärkning kunna görad, vore det väl
den att dissektionsknifven någon gång synes varit’ väl skarp.
På titelbladet står I, som låter oss hoppas fortsättning.
— —— —— ; sm om ooo vn
Björnstjerne Björnsson: Bigurd Jorsalfar. Köbenh. 1872.
Ett nytt arbete af Björnson hör till de få literära nyheter, som
med lika spänning motses på båda sidor af kölen. Björnson, poli-
tikern, följes ej af våra odelade sympatier; men Björnson, skalden,
har vunnit ett rum i svenska hjertan likaväl som hos sitt eget folk,
och tili utbildandet af den gemensamhetskänsla, som i våra dagar
allt fastare knyter de bägge nordiska brödrafolken samman, bidrar
säkerligen icke minst bekantskapen med de kraftiga, storslagna
skaldenaturer, dom Norge fostrar. Vi ega tyvärr intet motsvarande
att uppvisa, minst inom den diktart, hvaråt både Ibsen och Björn-
son företrädesvis egnat sig; men vi glädja oss, att de kanske märk-
ligaste dramer, som våra dagars literatur alstrat, utgått från våra
närmaste språk- och stamförvandter, och vi hoppas — att exemplet
skall frammana efterföljd. |
Det är företrädesvis ur sitt eget lands historia, som Björnson
hemtar stoffet till sina dramer. De urkraftiga hjeltegestalter, som i
konungasagorna träda oss till möte, klart belyste af en mängd ka-
raktäristiska smådrag, dem upptecknaren vetat bevara, lemna också
ett rikt ämne till behandling, och skalden har visat sig i fullt mått
ega de härför erforderliga egenskaperna. Bilder sådana som "Kung
Sverre" i "Mellem Slagene", och "Sigurd Slembe", bära vitne om
«en verkligt poetisk uppfattning af det föreliggande stoffet, ,och en
sällspord dramatisk kraft. Derföre har man också vant sig att på
Björnson ställa stora fordringar, och då han ännu är ung, bör man
kunna vänta ett fortgående till ännu större fulländning.
Tyvärr måste vi erkänna, att "Sigurd Jorsalfar" i detta hänse-
ende svikit våra förhoppningar. Vi skola framställa ett par an-
märkningar, som stvckets läsning framkallat, och som, om de äro
berättigade, synas oss tyda hän på, att genomarbetningen af ämnet
ej denna gång varit tillräckligt omsorgsfull. Dels råder en viss
oklarhet i sjelfva bhufvudmotivet, konflikten mellan bröderna, hvilken
skarpast framträder i tredje akten, der den skall lösas; dels synes
det, som Sigurds karaktär, sådan den finnes framställd, borde be-
tingat en annan upplösning af dramat. En hastig blick på styckets
innehåll skall, som vi tro, gifva vid handen, att ett sådant uppfatt-
ningssätt är riktigt.
Konung Sigurd och konung Eystein, bröder och samregenter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
