Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. | 291
ven”. Härtill kommer nu vidare, att detta dekret afslutade det ar-
bete, som under det sista århundradet eafbrutet, men oförmärkt
fortgått till konsolidering af kyrkans styrelse och förvaltning, att
den monarkiska centralisationen, som bit för bit sönderbrutit episko-
patets aristokrati, nu omgärdat sig med all den gudomliga autoritet,
hvaraf kyrkan är mäktig, och att sålunda den ringa rest af natio-
nel gjelfständighet, som de olika folken hittills kunnat inom den
stora kyrkoorganismen åt sig uppehålla, synes oåterkalleligt upp-
offrad för en oinskränkt romanism. ") Det var på sådana grunder,
som flera af de. katolska staterna läto höra, att de ej längre kunde
betrakta den katolska kyrka, som erkänt .påfvens ofelbarhet, såsom
identisk med den kyrka, hvilken de kände före den 18 Juli 1870.
, — Det torde alltså vara obestridligt, att ett samfund af sådan be-
skaffenhet som den nuvarande katolska kyrkan, med sådan organisa-
tion, sådana officielt uttalade grundsatser och anspråk, icke efter
någon teori kan inordnas bland de korporationer, ät hvilka staten
är skyldig att skänka full handlingsfrihet på eget ansvar. Allt
hvad staten förutsätter såsom vilkor för associationens eller korpora-
tionens frihet förnekar den katolska kyrkan; allt hvad denna kyrka
begär i associations- och korporationsfrihetens namn eger då staten
+) Hvilken djupgående förändring den nya dogmen åstadkommit i
afseende å den katolska kyrkans hela organisstion, visar sig bäst, om man
jämför å ena sidan den uppfattning af den biskopliga myndigheten, som
hittills varit teoretiskt giltig ej blott i den gallikanska kyrkan utan äfven
i Tyskland, Italien m. fl. länder, och som funnit sitt uttryck inom den
kanonistiska vetenskapen, å andra sidan åter 8 Cap. af Konstitutionen
Pastor seternus. Diocesanbiskopen ansågs förut ega fullständig, ur
hans egen biskopliga »pordo»p härflytande rätt och makt så väl för läro-
embete som för ordination och jurisdiktion; rättigheten till de särskilda
biskopliga handlingarna berodde ej på påfligt medgifvande, utan bisko-
pen erhöll af påfven rätt att inom ett visst område regera och efter
denna rättighets erhållande utöfvades den biskopliga makten inom sina
gränser »jure divinop. (8e Phillips Kirchenrecht, B. I, s. 290 f. uppl.
af 1859). Åfven Walter, som ej kan anses för episcopalist, sliter ännu
1861 tvistefrågan, huruvida biskoparne hafva sin makt omedelbart af Gud
eller medelbart af påfven, dermed att det å ena sidan visserligen är
sant, att biskoparne hafva sin makt endast i förbindelse med hela kyr-
kans organism, men lika så visst att’ biskoparne (apostlarne) likasom
Petrus sjelf mottagit sin makt omedelbart ur Herrens hand. (93e Lehrb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
