Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
kan under tidernas lopp blifvit utveckladt och ordnadt. Idéen
om fullkomlig separation mellan dessa båda makter har för den hi-
storiska utvecklingen varit nästan alldeles frtmmande; de hafva un-
der århundraden varit vid hvarandra fastlänkade med de starkaste
band, stundom vänner, stundom fiender, alltid misstänksamt och
afundsjukt bevakande hvarandra; och frågan har endast varit hura
mycket af makt åt hvardera kontrahenten skulle medgifvas. Ytter-
ligheterna hafva varit å ena sidan kyrkans fullständiga herravälde
öfver det borgerliga samfundet, — permanent och i sin renhet utfördt
i Kyrkostaten, men i andra länder tillfälligtvis manifesteradt genom
mångtaliga storartade yttringar af påflig och biskoplig myndighet; å
andra sidan kyrkans inordnande såsom en andlig polismakt under
statens ledning och öfvervälde, hvaratinnnan Josef II:e och Napoleon
’ I:e måhända gått mest konseqvent tillväga. Deremellan ligga mång-
faldiga kombinationer af kyrklig och verldslig makt, för hvilka här
ej är stället att redogöra. Af största intresse är dock utvecklin-
gen i Frankrike och i Tyskland; en bhastig öfverblick deraf skall un-
derlätta uppfattningen af den ställning, som änuu i dag stat och
kyrka intaga till hvarandra.
Frankrike erbjuder redan tidigt företeelsen af en för staten
lyckosam strid mot kyrkans välde, der det’ i första hand gällde att
upprätthålla kronans suveränitet gentemot den påfliga kurians an-
språk. Frankrikes konungar hade i denna strid bistånd af sina
baroner och sitt folk, och som bekant ändades konflikterna med
upprepade nederlag för den heliga stolens innehafvare, hvilka en
tid till och med trädde i förädmjukande beroende af Frankrike.
Men hvad vigtigare var, Frankrikes konungar hade på sin sida aäf-
ven biskopar och presterskap, och den katolska kyrkan i Frankrike ’
behöll efter dessa strider en karakter af nationel sjelfständighet,
hvilken hade sitt förnämsta stöd hos det högre presterskapet, huru
betänkligt den än stred mot katolicismens egen idée. Denna galli-
kanska sjelfständighet fann sitt uttryck uti väsentliga inskränknin-
gar i påfvens makt och rätt i afseende å de franska diöcesernas
förvaltning. Ingen påflig gesandt fick beträda det franska området
utan särskildt kungligt medgifvande; ingen påflig bulla eller skrif-
velse fick offentliggöras eller ens privat tillställas franska biskopar
utan censur af konungen och meddelande af hans tillstånd (placet);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
