Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. III. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 313
tolska kyrkan svaret dermed, att under Metternichs styrelse allt
väsentligen förblef vid kejsar Josefs system. I Bayern underhand-
lades 1817 om ett konkordat, som skulle återställa åtminstone en
del af den sjelfständighet, kyrkan under Montgelas’ ministerium all-
deles förlorat, men äfven der ledde kurians bemödanden länge till
intet resultat. I Wuärtemberg, i Baden, i Hessen, i Mecklenburg
och i Sachsen försökte man också att genom konkordatsunderhand-
lingar tillvinna kyrkan en garanterad ställning, men under de första
tiotalen strandade underhandlingarna på oförsonliga divergenser imellan
regeringarne och påfvestolen, och förhållandet ordnades provisoriskt
genom påfliga "cireumscriptionsbullort och administrativ lagstiftning.
I det väsentliga vidhöll man här statens höghetsrätt öfver äfven
den katolska kyrkan, ehuru hon fick bibehålla en i vissa hänseen-
den sjelfständig förvaltning och sålunda äfven alldeles undkom det
beroende af de evangeliska konsistorierna, hvilket katolikerna förut
i flera protestantiska länder varit underkastade.
Af de protestantiska staterna var naturligtvis Preussen den,
hvars uppfattning af katolska kyrkans ställning inom det borgerliga
samfundet var för kurian af största betydelse. Men af alla de pro-
testantiska staterna var också Preussen den, som derutinnan gått
längst i frisinthet. Det hade i det hänseendet gamla traditioner att
vidhålla. Under sitt successiva utvidgningsarbete hade detta land
gång efter annan lagt sig till med katolska landsdelar, och dels på
grund af traktater, dels till följd af regenternas styrelsegrundsatser
hade det dervid alltid unnat sina katolska undersåtar en religiös
och kyrklig frihet, som i de öfriga protestantiska länderna var
ovanlig och ej rätt stämde med den strängt protestantiska kyrko-
rätten. Den lutherska kyrkan, som i landsherren erkände sin sum-
mus episcopus, gjorde enligt sin princip anspråk på uteslutande
herravälde såsom "Landeskirche’", och det var landsherrens pligt att
öfver hela sitt territorium upprätthålla sin biskopliga myndighet.
Den reformerta kyrkan tillegnadé sig snart samma grundsats, och
så såg man stundom landsherrarnes ombyte af religion medföra äf-
ven territoriets inträde i ny kyrka, — der ej landständerne genom
särskildt "religionspaktum” försäkrade sin kyrka om en tillvaro
oberoende af furstens trosbekännelse. I Brandenburg blef nu det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
