Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 BIBELKOMMISSIONENS ÖFVERS. AF NYA TESTAMENTET.
lägg i dogmatiskt syfte. Sålunda kunde en förefunnen rand-anmärk-
ning äfven annorledes än genom missförstånd inflytta i texten. Stun-
dom insmögo sig liturgiske tillsatser. Stundom sökte man utplåna
skilnader mellan grundtexten och en häfdvunnen öfversättning me-
delst att tukta den förre efter den senare. Vi finna häraf, att käl-
lorna till textens tidiga vanställning voro många.
Följden häraf kunde icke länge undgå att uppmärksammas.
Redan i andra århundradet kasta de olike meningsflockarne tillvi-
telser emot hvarandra för textförfalskning, och Ireuäus (+ 202)
framhåller vigten af gamla och goda handskrifter. Två århundraden
före Hieronymus insåg man, att en textgranskning vore af nöden,
men till en sådan saknades oftast mod, sannolikt alltid oväld och
ledande vetenskaplige grundsatser. Origenes vågade icke öfverflytta
sin granskning af det gamla förbundets urkunder till det nyas.
Djerfvare män gjorde försök, hvilkas värde är okändt, men det
brännmärke de ådrogo sig som förfalskare och helgedomsskändare
kunde ej lifva andre till rön på samma område. När Hieronymus
omkring år 385 på romerske biskopens uppdrag verkstälde sin
rensning af den latinska öfversättningen, förutsåg han, att dön akt-
ning han åtnjöt inom kyrkan för heder och lärdom icke skulle af-
vända från hans namn det öde, som drabbat hans kritiske före-
gångare.
I någon mån motverkades dock grundtextens öfverväxaunde med
ogräs derigonom att många församlingar lydde under samma moder-
kyrka, hvarinom en viss text fått häfd och dyrd. Icke sällan jäm-
fördes nya afskrifter, som tillsändes församlingarna, med äldre högt
skattade handskrifter, och öfverensstämmelsen vitsordades med namn-
underteckning.
Denna motverkande kraft vann i styrka, ju mer den kyrkliga
magten samnades på allt färre medelpunkter. Genom islams upp:
komst och utbredning i österlandet miste grekiska språket, likasom
kristna kyrkan, stora landområden. Egypten och Syrien upphörde
att alstra handskrifter af nya testamentet på grundspråket. Vester-
landet tröstade på siua öfversättningar, och det kända ”greca sunt,
non leguntur" vardt der till regel. Den grekiske textens fortplant-
ning medelst aiskrifter egde derför under långa tider nästan sin
ende härd inom det bysantinska riket. Det uppstod hvad man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
