Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Brandes: Den romantiske Skole i Tydskland af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4”
LITERATUR: BRANDES. 411
folken blifvit bestämdt så, att för Schleiermacher var kärleken
den högsta uppfostringsmakten i lifvet, medan han varnar för det
oförnuft, som kan bli en följd af för starka yttre band; att George
Sand betraktar den såsom en naturmakt, som ger lifvet dess skö-
naste innehåll, hvarföre hon i mensklighetens namn vänder sig mot
det ovärdiga och vanhedrande i bristen på frihet i denna lifvets
ömmaste punkt, dervid hon dock anfaller icke äktenskapet sjelft, utan
de äkta männen; hvaremot Shelley, som fasthåller menniskans
ovilkorliga kraf på lycksalighet, söker häfda individens rätt emot
den tyranniska samhällslagen och derför vill ha bort den träldom,
som ligger i institutionerna.
I det sjunde stycket går förf. sedan öfver till framställning af
nyromantikens förhållande först till den musikaliska, sedun till den
bildande konsten och anknyter detta till vissa typiska arbeten af
Wackenroder och Tieck. Det är den förres "Hoerzensergiessuongen
eines kunstliebenden Klosterbruders som bildar utgångspunkten för
nyromantikens förhållande till det musikaliska och på samma gång
äfven för dess förhållande till konsten, i hvilket hänseende den efter-
följes af den senares bok "Franz Sternbalds Wanderungen« i
hvilken utvecklingen af romantikens konst- och naturåskådning
fortsättes. Vi träffa här flere väl utvecklade punkter, såsom i fram-
ställningen af uppkomsten redan hos Wackenroder till den vurm,
som sedan beherskade skolan, nämligen vurmen för teckning af
dubbelgångare, i utpekandet af de katolska tendensernas innersta
grund och rot, och framför allt i framställningen af musikens be-
tydelse för nyromantiken och dess upphöjande till den absoluta
konsten med bortkastande af de plastiska formerna. Så hos No-
valis, så hos Tieck, så hos all nyromantik. Den hatar alla be-
stämda former så inom lyrik som inem epos och drama, och förnäm-
ligast inom den först nämda diktarten drifver den formbildningen
alldeles öfver på musikens område, eller upplöser känslan fullkomligt
i stämning utan ringaste spår till plastisk utpregling och koncen-
tration, men på samma gång äfven (med få undantag t. ex. i A.
W. Schegels lyriska efterbildningar) utan egentlig rytmisk begåf-
"ning, utan förmåga att verka melodiskt, så vida den ej upp-
tager de sydeuropeiska folkens former och efterbildar dem. Detta
är en fin och slående anmärkning, som äfven på vårt lands ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
