Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORETO I SVENSK ÖFVERSÅTTNING. 439
strax efter (I, 6) finner ett sådant behag i Polillas, medikern-gra-
ziosons qvickheter. I svenska bearbetningen äro båda dessa dialoger
uteslutna, den senare af skäl som vi förut nämut. Polillas spanska
skildring (III, 2) af Dianas förvirrade själstillstånd är mera målande
och uttrycksfull än Perins svenska. Och vidare är det bestämdt
ett misstag att redan i III, 5 låta Diana för sig sjelf erkänna: "O,
kärlek, du har segrat!" När hon ännu i den 7:de scenen kan
fråga sig, om det verkligen är kärlek "som inom henne brinner",
så är det för tidigt att förut låta henne uttryckligen bekänna det.
Det bör ihbågkommas, att hos Diana först småningom och efter yt-
tersta motstånd det sega trotset, den olycksaliga blindheten ge
vika. — Äfven slutet är hos Moreto i all sin koapphändighet kraf-
tigare än i öfversättningen. En tid som älskar att fråssa i känslo-
svall och som vill rätt grundligt göra sig öfvertygad om, att allt
går innerligen väl, att de älskande få hvarandra och att alls ingen skymt
af missförstånd kan qvarstå, skall naturligen ha behof af en ord-
rikedom i upplösningen, som är vida skild från den enkla kortheten
i det spanska dramat, der på prinsens fråga — hvem den är som med
sin stolthet lyckats öfvervinva hennes, — Diana, ändtligen besegrad,
svarar: "Du, blott du;" hvarpå Carlos ber henne öppna sin famn
— och sedan yttra de bägge intet vidare. En dylik tvärhuggen-
het skulle måhända icke smaka publiken. Man kan dock till stöd
för dess poetiska berättigande anföra en auktoritet, bvars namn
har en viss klang. Han heter Shakspere.
Lyckligare än i bearbetningen af de båda förnämsta rolerna
synes vss öfversättaren ha varit i behandlingen af bipersouerna, om
vi undantaga Perin. Gastons karakter har sålunda blifvit bättre
individualiserad. Hans och Louis” förhållande till de bägge säll-
skapsdamerna är mera motiveradt, i det de småningom förälska sig,
något som originalet icke antyder. Att i Perins uppförande mot
Floretta återspegla priosens mot Diana är i och för sig en tanke som
skulle kunna kallas spansk. Skada blott, att allesamman åtaga sig
don Carlos? sak, hvarigenom de sista scenerna bli en gemensam
anlagd fälla mot Diana, och prinsens sjelfständiga uppträdande, som
sagdt, lider afbräck.
Slutligen må vi tillägga några ord om språket och versen.
Ofversättaren har trott det vara en deu fria bearbetningens rättig-
het att icke bibehålla ett spår af den för spanska originalet indi-
viduela stilen. Vi äro af en annan mening. Visserligen kunna
många sammandragningar och förkortningar vara nödvändiga. Men
något rum är ju alltid lemradt åt språkliga skönheter, och på
sådana ställen sakna vi mycket den rika omväxlingen och färgprak-
ten i det spanska stycket. Slå upp Carlos) beskrifning på Cintia
(på svenska Laura!) der hon vandrar i parken (DI, 4). Kanhända
"ha vi dålig smak, men vi tillstå, att vi föredraga den glänsande
svulst, som utropar om älskarinnan, att "himmel, stjernor, sol och
måne, mötande på hennes panna, dricka ljus ur hennes ögon", fram-
för den allegoriska prosa, som talar om att vid hennes sida skrida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
