- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1873 /
517

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSK ELLER NORDISK SVENSKA]! 517

ning, i en framtid duka under. Samtidigt med kampen mot dessa
maskulinändelser fördes striden in på femininens område, der
«het spred ödeläggelse bland de abstrakta substantiven på a och
$, (e), en sköfling, anmärker Rydqvist, så mycket sorgligare som dessa
senare ordskapelser voro så förmånliga genom sin enkla bildning.
Härjningen sträckte sig ytterligare till femimin på sel och med
afledningsändelserna d och zt, samt till en mängd andra en-
och tvåstafviga ord, som måste vika för flerstafviga. Så måste
trygd, bildadt i likhet med dygd, vika för trohet, trygghet.
Det sköna, uti isländskan blomstrande dyrd == ära, "prestige",
härlighet, tillbakaträngdes och är nu, efter lång kamp, nära att
tillintetgöras af det sistnämda (Herrlichkeit). Att miskunsam-
het föredrogs framför miskund, enfaldighet framför enfald
0. s. v. var en naturlig följd af smaken för -het. Med språk-
granskarne dela skalderna sorgen öfver denna objelpliga ödeläggelse.
Ingen kan bättre än de som öfverflyttat Byron och Moore till
svenskan hafva rönt hvad det vill säga, att vi förspilt så många
ord, som i styrka och kärne kunde mäta sig med hvad engelsmännen
ega qvar af dessa egenskaper i sin anglosaxiska och nordiska ord-
skatt.

Med inträdet af -het visar sig ock det första tecknet till den
osäkerhet i bruket af böjningsformerna, som sedan skulle taga öf-
verhand och medföra deras applösning. Det rådde till en början
synbar tvekan, huru man hade att böja ord med den utländska
ändelsen och hvilket genus man borde tillägga dem. Det ena
var afhängigt af det andra. Och när under den följande tiden
tyska ord inträngde i öfversvämmande mängd, måste oredan varda
allt större. Hvad genus dessa buro i sitt hemland var naturligtvis
okändt för den stora hopen, inom hvilken de allt mer spredo sig,
och ännu var dessutom svenskans lynne så sjelfständigt, att hon
krafde af de främlingar, som fått infödingsbref, att de i detta stycke
skulle underkasta sig hennes språklagar. [Först i nyare tider
har man velat frånkänna henne äfven denna rätt till sjelfständig-
het.). Då adjektivens böjning rättar sig efter de substantiv, till
hvilkas de svara, och då substantivens böjning åter stod i när-
maste samband med deras genus, var det en naturlig följd, att den
ovisshet, som uppstod om en mängd gångbara ords kön, skulle in-

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1873/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free