Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tysk eller Nordisk Svenska? af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK ELLER NORDISK SVENSKA? ö23
formerna bågor, strålor, vingor, magor, som nog annars skulle
förr eller senare instält sig. Tanka, måna, timma, släda,
droppa, lia hafva i våra dagar i det närmaste vikit för tanke,
måne, timme, släde, droppe, lie. Nägra andra, såsom kärne,
penne, hvilkas rätta form upprätthålles i dagligt tal, ega utsigt
att återvinna sitt rum. Här har bibelnämden tagit ett steg på
rätta vägen. Vi finna öfver allt formen, vilje för vilja (Rom. 1,
10; 2, 18; -8, 20; 9, 19 m. fl.) och ände för ända (Rom. 10, 4,
1 Kor. 1, 8; Ebr. 1, 12 m. fl.)9. Men då nämden visat detta mod med
hänsyn till vilje, som dock ännu väntar sin rätta flertalsform på -ar,
hvarför då tveka att uttaga steget i fråga om stadga (lagstadge)
och lusta, hvilkas rätta plural lustar, stadgar stå orubbade?
Kasuskänslans förslappning medförde bland annat äfven viller-
valla i böjningen af abstrakta feminin på -a. Deras gamla oblika
kasusform på -0o tillgreps och tillgripes ännu för mnominativen.
Rydqvist anmärker härom: <Det heter ganska rätt, enligt forn-
grammatikan, i min närvaro, frånvaro, öfvervaro 0. Ss. vV.,
men en nominativ närvaro 0. s. v. har aldrig funnits och kan, en-
ligt språkets både gamla och nya lagar, icke finnas." Ännu i Linds
ordbok äro nominativen närvara, frånvara, öfvervara att
finna. I vår tid har utsaga åter gjort sin rätt gällande; här och der
uppdyker ånyo närvara, tillvara, frånvara. Den rätta nomina-
tivformen vill således arbeta sig fram, men å andra sidan vill -o0o
i de oblika kasus icke vika, stödd, som denna ändelse är, på häfd
och välljud. Tvärt emot språkets gång i andra hänseenden, synes
här en gammal deklinatiotsform på väg att uppträda med nytt
lif, med -a i nominativ och -o ij oblik kasus. Om det lyckades,
vore det visserligen icke till skada för modersmålet; men åt ena
eller andra hållet bör frågan snart få sin lösning, Bibelnämden
nyttjar flitigt i oblik ställning ändelsen -o0.
Verbalformerna uudgingo ej heller det tyska och tysk-danska
inflytandet. Bibelnämden har i 1873 års öfversättning ändtligen af-
lägsnat den från danskan inkomna ändelsen -er i 2 personen pl. af
imperativen och gifvit -a dess fulla välde i 1- pers. pluralis presens
indikativ. En icke ringa utbredning har den tysk-romaniska än-
delsen -era tillryckt sig, och hos bibelnämden finner man åtskilliga
prof derpå, såsom värdera (uppskatta) Matt. 27,9, 10; regerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
