Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 TYSK ELLER NORDISK SVENSKA?
(Matt. 2, 22); plantera (1 Kor. 3, 6—8). Vore vi trogne vårt
modersmål, skulle vi säga planta lika väl som inplanta samt
värda (isl. viröa) för värdera, handa (isl. handla, höndla) för
handtera. Men om en återställning af dessa nordiska former är
föga hopp, då man ser, huru segslitet envist våre språkskäm-
mare fasthålla sådana tyska ordbildningar som bilderbok, Pariser-
bref, Wien er-utställning, rosenbuske, rosenvatten, ögonspråk,
örongått, öronbigt, i öfverensstämmelse hvarmed vårt modersmål
väl äfven snart har att vänta en öronfil. Emellertid finner man,
att nämden i Matt. 25, 36, 38, ’43 och annanstädes nytjar den
svenska formen härberga för den tyska härbergera.
Sinnet för verbens starka höjning har, tack vare Säve och
Rydqvist, börjat återvakna och visar sig redan tämligen starkt.
Författare till språkläror för skolorna, såsom Sundén och Leffler,
fästa ungdomens akt på dessa formers skönhet och kraft, och gode
skriftställare tillbakavisa nu sällan eller aldrig, om ej af glömska,
de starka formerna för de svaga. Skalderna nytja dem med af-
glord förkärlek. Bibelnämden har till regeln iakttagit dem. Men
när vi finna tvagit, otvagna i Mark. 7, 2; 7, 4, så kunde man
väntat att möta tvog, tvogo i stället för det svaga tvådde i
Matt. 27, 24 och Luk. 11, 38. Svaga former för starka upp-
träda dessutom i gräfde Matt. 21, 33, Luk. 6, 48; i utspridde
och spridde Mark. 7, 36, Rom. 5, 12, samt stridde 1 Kor.
15, 32. Äfven här är således åtskilligt att omgöra.
Man borde tro, att från tyskan skulle ingen fara hota våra
starka verbalformer. Dock är äfven här en kil inskjuten, som kan
spränga en del af dem, om den vanvård, bvaraf svenskan lidit,
och den slapphet, hvarmed man gifvit efter för mekanisk en-
formighet, ej grundligt botas. Vi mena sådana tyska låncord
som beskära (förunna", befalla, befara, hushålla, hvilka till
skenet äro de samma som de starka verben skära, falla, fara,
hålla och under ogynsamma omständigheter kunde draga dem med
sig i sin svaga böjning. Att detta icke redan skett är märkligare,
än om det under den gjorda förutsättningen komme att tima.
På tal om verbalformer bör påpekas, att bibelnämden böjer
verbet rödja orätt, hopblardande dess former med röja. Alla
våra svenska språkläror låta väl nu mera läsaren veta,. att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
