Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - E. G. F.: Två konstutställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två konstutställningar.
Året 1891 har ingått under auspicier, som tyda på att det för vårt konst
-lif kommer att bli ett ganska betydelsefullt år. Åtminstone en »brännande fråga»,
Helgeandsholmens bebyggande, står på dagordningen och dess utveckling följes
— med fruktan och bäfvan — af alla estetiskt intresserade hufvudstadsbor.
Bland flere andra viktiga företeelser på samma område, hvilka infalla inom
årets första halft, vill jag endast påminna om den Gustavianska utställningen i
Konstföreningens gamla lokal, om den förnyade täflingen för väggmålningar i
Nationalmuseum och om konst- och industriutställningen i Göteborg.
Den lifaktighet i våra konstförhållanden, hvarpå dessa framtida fakta
tyda, har äfven gifvit sig tillkänna däri, att redan under detta års Januari och
Februari i hufvudstaden hållits öppna flere konstutställningar än någonsin förr
varit fallet. Den permanenta utställningen i Birger Jarls-bazaren har fortsatt
sin tillvaro sedan föregående år, en annan dylik nar öppnats af herr Th. Blanch
vid Drottninggatan; tillfälliga utställningar ha hållits af Konstföreningen samt
af enskilde konstnärer till förmån för Svenska konstnärernas byggnadskassa.
Dessa två sistnämnda utställningar, af hvilka den senare nu är afslutad,,
den förra ännu pågår, hafva hvardera i sin art varit af ojämnförligt intresse, och
båda måste anses- såsom synnerligen lyckade försök till ett expositionssätt,
hvarvid vi här hemma ännu äro föga vana.
Hvar och en känner de olägenheter, som äro förenade med beskådandet
af stora tafvelutställningar och gallerier. Hur massan af konstverk tröttar Öga
och fantasi, hur den ena taflan »slår ihjäl» den andra, hur man kastas ur den
ena stämningen i den andra, och hur en »estetisk hufvudvärk» ofta nog blir
det föga angenäma minnet af det, som bort vara en oblandad njutning. Först
efter upprepade besök hinner man sätta sig in i de olika mästarnes skaplynnen
och teknik, lär man sig skilja det bästa från det mindre goda och förmår man
öfverlemna sig åt den njutning, hvilken det är konstens enda legitima mål att
väcka. Hvar och en vet dock också, att dessa olägenheter ofta äro lika många
nödvändigheter, då ju å ena sidan en stats konstskatter bäst bevaras och
tillgodogöras, då de finnas samlade på ett ställe, å den andra sidan begäret och
nödvändigheten att täfla samt det däraf afhängiga expositionsväsendet är ett
för vår tid — ej minst i konsten — utmärkande faktum, som ej kan
bort-resonneras.
Emellertid har man allt mera börjat anordna specialutställningar af en
konstnärs eller ett fåtals arbeten. I utlandets städer är detta som bekant
ganska vanligt, hos oss har det egentligen brukats, då man utställt någon afliden
konstnärs arbeten för att sålunda lemna tillfälle att studera ett helt och
afslutadt, konstnärsskap och hedra minnet af en död.
En dylik minnes-utställning är den, som Konstföreningen arrangerat i sin
nya, eleganta lokal vid Kungsträdgården. På salens fondvägg äro fästa, om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
