Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - E. B.: Demokratisk och byråkratisk reaktion mot representationssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REAKTION MOT REPRESENTATIONSSYSTEMET. * 114
genom tidningspressen, genom folkmöten, genom deputationer och
adresser sökt utöfva ett sådant inflytande. Men detta oaktadt motsvara
folkrepresentanterna esomoftast icke valmännens förväntningar, helst valen i
många fall försiggå under regeringens eller något särskildt partis
påtryckning, och valkandidaternas muntliga eller skriftliga program ej sällan
antingen äro hållna i allmänna, föga upplysande eller bindande ordalag eller
ock äro ingenting mindre än tillförlitliga.
* I synnerhet har den lagstiftande makten i Frankrike, alltsedan den
för ett århundrade tillbaka under den-stora revolutionen uppkom utan
någon historisk utveckling för att taga landets öde i sina händer, ofta
illa motsvarat sin uppgift trots de många rikt utrustade talare och
statsmän, som den företett. Den lät under konungadömets sista och
republikens första tid den terroristiska förvildningen få fritt spelrum och visade
feg eftergifvenhet mot den art af »rent folkvälde», som framträdde i
gatu-upploppen, i angreppen på konungafamiljen och dess omgifning i
Versailles och i Tuilerierna, i de massmord med eller utan lagliga former,
som föröfvades under skräckperioden, samt, märkligt nog, äfven mot det
intrång och de våldsamheter, de rasande pöbelskarorna tilläto sig inom
den för representanternas möten bestämda salen — för så vidt nämligen
de ej rent af gynnade och främjade dessa ohyggligheter. Och sedan
omsider en efterlängtad reaktion inträdt, ådagalade den franska
nationalrepresentationen icke någon förmåga att tillgodogöra landet de fria
institutionerna och främja deras utveckling i öfverensstämmelse med nationens;
skaplynne och kulturständpunkt. Detta bidrog i väsentlig mån till, att
den republikanska statsformens anseende småningom sjönk, och att i det
afgörande ögonblicket intet allvarligt och kraftigt motstånd gjordes mot
militärdespotismen.
Huru mycket den franska deputerade kammaren under Ludvig Filip
lemnade öfrigt att önska, är bekant för hvar och en, som studerat
Frankrikes nyare historia, liksom det att februarirevolutionen var lika mycket
en protest mot dennas maktmissbruk som mot regeringens. Och hvad
vidkommer den andra republikens nationalförsamling, så var denna, ehuru
öfverlägsen julimonarkiens i moraliskt hänseende, dock ingalunda sin
uppgift vuxen, och därigenom underlättades i väsentlig mån Napoleon III:s
genomförande af statskuppen. Mot den tredje republikens
folkrepresentation ha allmänt nog riktats anklagelser i bitterhet täflande med dem,
som t. ex. Lamennais framställde mot julimonarkiens. Och den gåtlika
popularitet, som ännu för kort tid sedan general Boulanger åtnjöt i så
hög grad, att han ansågs ha goda utsikter att bli kejsare eller diktator,
torde förnämligast ha berott på hans hänsynslösa och hårdnackade
angrepp mot parlamentarismen och hans löften att utrota den för den
händelse, att statsrodret lades i hans hand. Sannolikt är ock att, om den
verkställande makten skulle råka i någon konflikt, med den lagstiftande,
och valmännen tillätos att afgöra frågan, d. v. s. om man i detta fall lät
det franska plebiscitet spela samma roll som schweizarnes referendum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
