Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Mathilda Roos: Genom skuggor. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 GENOM SKUGGOR.
— Visst inte. »Bel ami» hade just börjat ett föredrag och damerna
lyssnade andakts- och kärleksfullt, dock mest det sista. —
Gabrielle skrattade hånfullt.
— Nå, skall inte fröken komma in och hedra »monsieur 1’abbé» med sin
närvaro? — fortfor diplomaten skämtande.
■ ~ ’— utbrast Gabrielle med en ton af det djupaste förakt. —- Nej,
jag har ingenting där att göra. För det första ser han visst helst att jag är
borta, för det andra tycker jag också mest om att vara undan, då min styfmor
har sina religiösa sammankomster. —
— Men det är ju så uppbyggligt, — svarade diplomaten, synbarligen
road af Gabrielles hetsiga ton, — och den där pastorn är ju så charmant, så
intagande, så »söt», kan ni verkligen motstå honom? —
Gabrielle rodnade så mycket hennes bleka hy kunde tillåta, och de grå
ögonen mörknade, så att de sågo nästan svarta ut.
— Det finns ingenting jag så afskyr som den här präst-kulten! — utbrast
hon med öfverdrifven häftighet. — Om föremålet än vore en himmelens ängel,
så skulle jag afsky honom bara därför, att alla andra kvinnor göra sig till
narrar för hans skull. Åh. jag kan inte säga hvad jag finner dem osmakliga,
de här religiösa sammankomsterna, som nu blifvit på modet inom societeten.
Där sitta de i eleganta visitdräkter, i »chapeaux fermés» och med små
parfymerade battistnäsdukar och sucka och gråta, och så dagen därpå, eller kanske
till och med samma dag, gå de på bal, pudrade och dekolleterade och låta
kurtisera sig och ha små intriger och . . . åh, det är vämjeligt ...
— Men, min nådiga fröken, är ni nu icke alltför sträng? — fortfor
diplomaten, mer och mer road. — Tror ni inte, att man kan lefva med i världslifvet
och ändå känna sig uppbyggd af sådana här små religiösa sammankomster?
Min själ skall också ha föda, hvad hindrar mig t. ex. att ha psalmboken i den
ena fickan, fastän kortleken ligger i den andra? —
Gabrielle såg hastigt upp och gaf honom en forskande blick. Menade
han verkligen hvad han sade?
— Jag har ingen religion, — sade hon slutligen något mindre hetsigt,
— tvärtom jag är en tviflare, en riktig tviflare på allt . . . allt . . . Men så
mycket förstår jag ändå, som att ifall jag hade någon tro, och det vore
sanning i den, så — nog slutade jag upp att gå på baler. Ingen människa som
är sann kan gå på baler och vara religiös på en gång! Det är därför jag
föraktar dem, för de äro skrymtare allesamman! —
— Bravo! — utropade diplomaten och klappade skämtande i händerna,
— en riktig Ibsen-natur! Allt eller intet . . . ingen halfhet . . . jag tycker mig
riktigt höra ekon från Brand och Per Gynt ...
— Jag har inte läst hvarken Brand eller Per Gynt, — inföll Gabrielle
kallt, — så det misstar ni er i, om ni tror att jag lånar mina idéer från andra.
Det är mina egna åsikter och har alltid varit det, att den som lefver med i
stora världen, den som dansar och »flirtar» och . . . den skall inte bry sig om
att låtsas vara religiös. För öfrigt, — tillade hon i en lättare ton, — jag undrar
just hur det skulle gå, om pastorn en dag inte kunde infinna sig för att idka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
