Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18 - Literära notiser - Öfversättnings-literatur (Edmondo de Amicis, T. H. Pantenius, R. H. Savage, Florence Marryat, Marie Corelli)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 6 ’ literära notiser.
namn, som redan förut är bekant inom vitterheten genom den engelske
novellisten ocli humoristen Marmion Sa va ge och den engeisk-amerikanske skalden
John Savage. Och i sin art — brottmålshistoriernas — är »Två fruar» ett
talangfullt alster. Det är i det nutida Petersburg scenen för denna berättelse
är förlagd, och den väl spunna intrigen rör sig kring nihilisters och polismäns
ömsesidiga stämplingar. Karaktersteckningen är bättre, än man är van vid i
denna art af romaner; och skildringen ofta präglad af en viss godmodig humor.
Till de vanliga dussinromanerna hör däremot Florence Marrvat’s »3fed
förbundna ögon» (Stockholm, Fr. Skoglund, kr. 3). Den, som endast begär
romantiska karakterer, spännande äfventyr och flytande berättelse, skall däri
kunna finna sin förströelse. Härtill kommer därjämte inblandning af mystiska
hypnotiska fenomen. , Men begär man mera än en pikant förströelselektyr, så
finner man sig fullkomligt besviken.
Föga högre sätta vi Marié Corelli’s Paris-roman »Malört» (Stockholm,
Fr. Skoglund, kr. 3), hvari skildras absinthens olyckliga inflytande på en
persons hela varelse. Boken gör sålunda anspråk på att vara en
verklighetsskildring och . att innehålla en.intressant psykologisk analys. Men den gör mycket
litet verklighetsintryck, och dess psykologi innehåller nog långt mera af
fantasi, än af vetenskapligt hållbar sanning. Vi tro ej, att på det sätt, som förf.
här skildrar, genom en hel kort tids absinthmissbruk en ung man med den
bästa karakter kan förvandlas till en usling och bof utan både hjärta och moral.
Åratals lif i dryckenskapslasten kan nog ruinera äfven de bästa anlag; men
en trolldryck, som nästan med ens skulle kunna åstadkomma detta
förstörelseverk, tro vi icke på. — Berättelsen är ock i Öfrigt romantiskt öfverdrifven,
såsom man hos denna förf. är van vid. Den lättflytande, ofta poetiskt
färgrika stilen förtjänar emellertid erkännande och skall säkert inför mången skyla
innehållets haltlöshet. -
Af samma förf. har ock nyligen publicerats i svensk dräkt en samling
»Berättelser och utkast» (Stockholm, Fr. Skoglund kr. 2: 50), som emellertid
gärna kunnat få förblifva oöfversattà, — så obetydliga eller rent misslyckade
äro de samt och synnerligen. Hvad skola t. ex. vi svenskar göra med detta
försvar för den »fallne» Byron, då »Childe Harolds» skald platt icke hos oss
behöfver försvaras. . Och hur skola yi kunna fästa något intresse vid det
försvar för de kvinliga författarena gent mot grymma maskulina kritiker, hvaråt
den engelska författarinnan egnar ett särskildt kapitel, då vi icke veta af
någon sådan förföljelse mot de skrifvande damerna? Och-lika litet tilltalas vi
af de parodiska skildringarna af Men förlästa studentskan och den
emanciperade sportkvinnan. De äro elaka och öfverdrifna dessa skildringar, men icke
roliga. Den tillgjorda guvernantsfantastiken i »Damen med nejlikorna» och de
sentimentala skräckscenerna i »Den hyrda babyn» äro heller icke egnade att
förläna boken något literärt värde.
Det är emellertid egendomligt, att ett så tarfligt författareingenium, som
denna Marié Corelli, hos oss tyckes hafva en viss publik. Redan förut hafva
tre romaner af henne kommit ut i svenska öfversättningar. Och att samme
förläggare vågat sig på de nu omnämnda tvänne nya böckerna med hennes
namn på titelbladet, tyder på, att affären hittills burit sig. Emellertid torde
det väl vara att hoppas, att särskildt den sistnämnda samlingen »Berättelser
och utkast» något skall afkyla intresset för »Thelma’s» och »Ardath’s»
författarinna. Sannerligen — det borde ej vara svårt att finna värdigare arbeten
för öfversättarefliten, och så pass högt torde man äfven kunna tänka om den
romanläsande publiken, att den ej skulle försmå bättre kost, om vårä
förläggare därvid ville vänja den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
