Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - G. Juhlin-Dannfelt: Något om fästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’SJ)2
NÅGOT OM FÄSTNINGAR.
kampartilleriets batterier upprättas, möjligen till en del bestående af pjeser,
uppställda i pansarlavetter eller torn, uppförda eller förberedda i fredstid.
General Brialmont bekämpar på det kraftigaste detta sätt att
organisera den yttersta försvarslinien och framhåller nödvändigheten af starka
och stormfria fort, för att kunna uppträda mot fienden genast vid anfallets
inledande och för att göra genombrytningsförsök resultatlösa, enär fienden
ej skulle kunna framtränga i fortmellanrummen mot kärnfästningen utan
att han kommit i besittning af de fort, som hota hans förbindelser bakåt.
Andra konstruktörer och författare ä befästningskonstens område (tyske
generalen Scholl, franske majoren Laurent, m. fi.) anse visserligen forten
såsom olämpliga uppställningsplatser för kampartilleriet, som där är för
mycket blottställdt och förorda därför detta artilleris uppställning i
mel-lanbatterier, men vilja dock bibehålla forten, med villkor att de omskapas
till små, nära hvarandra (2- à 3,000 m.) belägna, uteslutande flankerande
verk, med uppgift att sidoförsvara mellanlinierna, så att en genombrytning
af desamma omöjliggöres, samt dessutom till eget försvar bestyckas med
snabbskjutande kanoner.
Holländske öfverstelöjtnanten Voorduin har i sitt förslag till
fort-liniens konstruktion utgått från ungefär samma principer, men har
dock ej afstått från groft artilleri i forten, hvilket han dock blott
tilldelar en sidoförsvarande roll. Från ett stort, i rygglinien af fortet
anlagdt pansarbatteri, kan detta väl upptaga kampen med fiendens
batterier, men först då de ryckt fram inom en linie, gående blott
1,000 m. framför närliggande fort, hvarigenom dessa pansrade, grofva
pjeser äro fullkomligt skyddade mot förstöring från fiendens aflägsna
batterier och mycket svåråtkomliga äfven från de närmare. En i hvarje
fort uppställd pansarkupol för 2 kanoner kan dock äfven afgifva
frontal-eld å stora afstånd.
Ännu en annan författare, rumäniske öfverstelöjtnanten Crainiciano,
vill val förlägga hufvudmassan af kampartilleriet till fortmellanrummen,
men vill bibehålla forten såsom fasta stödpunkter för den yttersta
försvarslinien och sålunda förse dem med ett om ock inskränkt antal grofva
pjeser, uppställda i starka pansarkupoier. Däremot vill han frigöra forten
från den dem vanligen tillmätta viktiga uppgiften att sidoförsvara och
af-visa genombrytningsförsök mot fortmellanrummen. Denna uppgift skulle
däremot uteslutande fyllas af särskilda små, med snabbeldskanoner rikt
utrustade, stormfria verk (ravelin-caponnière), belägna ett i hvarje
fort-mellanrum.
Granska vi den mångfald af förslag, som på sista åren framkommit
till fästningarnas förbättrande, synas man såsom allmännast omfattade
kunna framhålla följande åsikter:
att vid fästningsförsvaret fortlinien är den ojämförligt viktigaste
linien, som bör sammansättas af i hög grad motståndskraftiga, men ej för
stora fort;
att hufvudstyrkan af kampartilleriet bör placeras i fortmellanrummen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
