Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 19–20
- G. Juhlin-Dannfelt: Något om fästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att detta artilleri bör göras i möjligaste mån rörligt, ett villkor, hvarpå
fästningens motståndskraft i hög grad beror, och slutligen
att detta artilleri och fortmellanrummen på det kraftigaste
sidoförsvaras af särskildt därför afsedt artilleri, uppstäldt så, att fienden ej från
långt afstånd kan förstöra detsamma.
* *
*
Hvad till sist sjöfästningarna och kustbefästningarna beträffar, så
har fartygsartilleriets väldiga framsteg ställt helt nya kraf på desamma i
afseende på motståndskraft, bestyckning m. m. Kustbefästningar, som
ännu för några få år sedan kunde anses fullt tidsenliga, måste nu erkännas
hafva förlorat denna egenskap.
Sjöfästningarnas mot landsidan vända delar befästas efter samma
principer, som gälla för landfästningar.
Åt sjösidan bestå dessa fästningar vanligen af spridda fästen och
batterier, hvilkas läge, form och anordning i stort sedt i hög grad beror
af tillgängliga byggnadsplatser, enär man ofta är inskränkt till holmar,
skär och uddar med ringa utrymme.
Artilleriet är det vapen, som vid dessa befästningar i allmänhet från
början till slut utkämpar striden, hvarför flertalet befästningsanordningar
gå ut på dess förmånliga uppställning, verkan samt skyddande.
Infanteriet, då det förekommer i verken, har blott att skydda de
samma mot öfverraskning af en fiende, som skulle försöka en
landstigning.
Utom å de egentliga befästningarna grundar man äfven kustförsvaret
på ett rikligt användande af hinder af olika slag, hvarmed man söker
spärra de farleder, som lemna genomfart till den af befästningarna
omslutna och skyddade kustorten, eller från hvilka krigsfartygen kunna hota
densamma. Bland dessa hinder, som äro af mycket vexlande art, äro de
vanligaste: försänkningar, stängsellinier af flottar, tåg, kedjor m. m., men
framför allt minor af olika slag, såsom mekaniska eller elektriska
stötminor, elektriska observationsminor m. fl.
För vida skulle det föra oss att gifva våra läsare en, om ock flyktig
inblick i sättet för dessa olika hinders anordnande.
Då hvarje hinder af fienden snart kan genombrytas, om det lemnas
oförsvaradt, måste detsamma alltid kunna tagas under kraftig eld. Ofta
blifver man härför tvungen att anlägga särskilda batterier med
uteslutande ändamål att hindra fienden frän dylika genombrytningsförsök; de
bestyckas vanligen med snabbskjutande kanoner, hvilka hafva tillräcklig
kraft mot de små farkoster, fienden vanligen använder vid dessa företag.
Då dessa batterier ofta ha ett lågt och blottstäldt läge, bereder man dess
kanoner skydd i små höj-sänktorn.
Sedan man efter det refflade artilleriets införande (i början af
60-talet) snart nog kommit till insikt om otillräckligheten i
motståndsförmågan hos de blottade murarne af de stora kasematterade byggnader, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 02:24:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0603.html
